En dag med potential blev till ingenting

Farbror Dante lever numera ett rätt tillbakadraget liv. Upp kl 07.00 varje dag en snabb morgononanering och sen en iskall dusch och hepp redo för en ny dag.

Vissa dagar pratar folk runtomkring mig en konstig dialekt, då är jag i malmö, vissa dagar pratar folk en massa strunt och försöker vara lustiga, då är jag i Göteborg och vissa dagar så jäktar folk och leker såååå busy, då är jag i stockholm.

Vissa helger så sitter jag hemma lyssnar på musik och spelar poker och herrsurfar och andra helger så dricker jag rusningsdrycker och nyper flickor i rumpan.

Mer spännande än så är inte mitt liv.

Visst kan jag ibland med ett pirr i magen tänka mig tillbaka till stordåd från förr, helrör billiga kvinnor och klipulver i näsan men numera är det som sagt lugnt och städat. Typ det häftigaste som kan hända är om portvakten inte har sandat gången mellan huset och garaget, då snackar vi spänning. Men idag go vänner så fanns det potential för spänning! Jag var på kundbesök tillsammans med en säljare i södertälje efter mötet som var i slutet av dagen så ville den oduglingen inte köra mig tillbaka till stureplan eftersom han bor i söderort. Så han droppade av mig i Fruängen. Farbror Dantes hjärta började klappa, tunnelbanan åker jag så sällan och dom gånger jag gjort det så har det liksom varit inom city. Jag har aldrig åkt längre söderut än Globen och nu skulle jag åka från slutet på röda linjen! Shit vad det skulle bli spännande, från bilen så skickade jag ut sms till mina nära och kära och delade upp min skivsamlingen efter försäkran om att skivorna skulle behandlas med respekt.

Med fickorna fulla med 500 lapparna, som alla var väl synliga så var jag redo att möta livet i förorten. Innerst inne hoppades jag på att ett ungdomsgäng skulle attackera mig eller att ett gäng välsvarvade brunetter med minimala kläder skulle antasta och utnyttja mig sexuellt. Med nycklarna virade runt handen, kostymen uppknäppt för full rörlighet och med min 78 cm stora svarta fasa tillrätta lagd i boss byxan på ett eggande viss så var jag redo som sagt!

Vad hände undrar ni med era största tefatsögon. Fuck all, zero nada zipp nothing. Fy fan vad besviken jag vart. Fruängen är som vilket jävla place som helst, det kunde stått täby lidingö whatever folk såg lika dana ut, husen var ungefär lika höga och som sagt nothing hände. Så där satt jag och såg hur en dag med sån potential plötsligt blev som en dag likt alla andra.

Väl på kontoret så hängdes kavajen på galgen så ringdes det samtal gicks på möten och så vid sex gick jag och tränande och nu sitter jag här på kontoret och svamlar skit och räknar tiden tills alla gått hem så jag kan hänga av mig kostymen och gå in på mitt lilla rum och krypa till kojs och somna så jag vid 07.00 kan vakna upp ta en snabbonanering och en kall dusch och så börja ännu en menlös dag. Dock så kommer morgondagen bli lite mer plågsamt än vanligt eftersom jag har dryga 4 timmar på tåg framför mig.

Jag sitter också lite tyst och förbannar tjejen som för några år sedan förbjud mig att gå ensam och full genom parken hemma i malmö. Det var annars min ventil min lilla oas av spännig hela tre gånger blev jag utsatt för rånförsök. Då skuttade det till i farbror Dantes hjärta det var spännande det gav mig kickar men så en dag på fyllan så råkade jag berätta för tjejen om min lilla fyllehobby och sen dess så får jag som alla andra farbröder åka färdtjänst hem från krogen.

Jag vill ha kickar! Jag vill ha spänning! Nuuuuuuu!

Fast först skall jag lösa allers korsord

Adjö

/D