Sköna grannar

Jag har ju gått och blivit en riktig farbror. Farväl till typ allt kul och spännande men ibland händer det något som piggar upp.

I fredags natt eller snarare lördag morgon så vaknar jag av tjejen kommer in i sovrummet (hon sov på soffan för jag snarkade påstod hon) och var lite lätt små skärrad. Tydligen så stod det någon och ryckte i vår dörr och slog och bankade och ville in. Klockan var då 6 på morgonen. Jag var ju lite yrvaken och dessutom van att tjejen ”hör” något som jag måste undersöka, typ någon som tappar en gaffel 5 kvarter bort, varpå jag frågade vem det var och varför han/hon ville komma in. En mycket rimlig fråga kan jag tycka men tjejen tyckte att jag var slö som inte studsade upp och tog tag i saken. När jag vaknade till lite så kunde jag dock konstatera att hon för en gång skulle hade rätt, det var verkligen någon som mycket högt och intensivt bankade på vår ytterdörr.

Eftersom tjejen inte hade vågat gå fram till titthålet och se vem det var så var identiteten på vår besökare okänd. Jag bad tjejen gå och hämta något jag kunde använda som vapen och så gick jag till titthållet där stod en stor och full kille och bankade och stod i. Jag visste inte vem det var men när jag beskrev hans utseende så sa tjejen att det var killen vars syster bor i våningen över oss. Det kändes därmed onödigt att kliva ut i farstun med vapen i handen. Dessutom hade tjejen helt totalt misslyckas med att ge mig något jag kunde slå med. Well innan jag hunnit dra på mig mina kläder så hade han försvunnit upp till nästa våning. Bra så jag gick och la mig igen.

Kl 08 så började ringklockan ringa igen. Nu vaknade jag med en gång och gick upp och såg i titthålet att det var samma kille men denna gången hade han tagit av sig alla kläderna och stod där i bara kalsongerna. Nu började jag bli lite irriterad men kände samtidigt att jag inte ville gå ut och brottas med killen i och med att även jag bara hade kalsonger på sig. Under tiden jag klätt på mig hade killen lättat.

Jag klädde på mig och så passade jag på att ta hunden på promenad. När bushunden Charlie hade sniffat på allt som går att sniffa på så lämnade jag av hunden för att gå upp och prata med dom som bodde i lägenheten ovanför oss. Enough is enough liksom. Jag var lite så där små taggad och hade virat mitt bälte runt handen och var redo att prata förstånd med killen i fråga. När jag kommer upp till nästa plan så ligger alla hans kläder i trappuppgången, jacka skjorta, byxor skor och strumpor. Jag ringer på och så öppnas dörren av en liten spröd tjej som har ett litet barn på armen. Ilskan rinner av mig och jag frågar lite artigt om hennes bror ville något speciellt eftersom han besökt oss i natt, jag frågade även om han var inne så jag kunde prata lite med honom. Tydligen så var han inte inne och hon tittade väldigt frågande på klädhögen utanför dörren. Hon visste inte att han varit där i natt och som hon sa ”han verkar ha varit lite full”

Well minst sagt. Nu började pusselbitarna falla på plats, killen var inte stökig och ville bråka han ville sova. Och eftersom hans syster inte öppnade dörren så varför inte slagga hos grannarna nedanför. Logiskt verkligen! Den stora frågan är dock vart tog han vägen när vi inte släppte in honom.

Det var min spännande dag på lördagmorgonen det.

På kvällen drog vi till cph och såg på oasis det var grymt! Men det kanske jag berättar om en annan dag.

Adjö

/D

Jihad mot skåningar!

Det har varit en lång tystnad här på bloggen. Jag är inte död, än. Men det har varit nära. Jag har precis utkämpat en tuff kamp mot en synnerligen kraftig herrförkylning. En normal människa hade varit död vid det här laget men jag being Dante överlevde så klart.

Tyvärr anklagar jag mig själv lite eftersom jag så sent som för 2 helger sedan höll låda inför massa folk och förklarade att det bara är svaga och människor med dåligt samvete som blir sjuka, Jag själv hade inte en enda sjukdag under 2008 och jada jada. Sen kom jag hem och så i måndags kom herrförkylning krypande och sen dess har det varit en bitter kamp mellan liv och död. Jag kanske utmanade ödet där lite när jag raljerade så där. Well jag överlevde och det får man nog anse som positivt.

Förresten det där med att överlev om man får tro alla jävla ras i Skåne så är det svårt. Ingen av er kan väl ha undgått den där lilla jordskakning som fick skåningar att ringa till SOS med oro i rösten samt sitta i tidningar och med skräck beskriva hur denna lilla vibration skakade dom. Well nu har det hänt igen. Denna gången var det något så hemskt som ett blått ljussken. Alla vet ju att när det kommer till ljussken så är ju just blått ljussken det läskigaste. Not.

Med sorg i sinnen så läser jag det här ”Polisen i Skåne blev nedringd. – Det har kommit väldigt många samtal och alla lämnar liknande uppgifter” vad fan är det med skåningar? Vad är det för lipsillar och fegisar. Buhhhuu marken skakade eller jag såg ett blått ljus jag måste ringa polisen och SOS för detta kan betyda döden. Nä vet ni vad, jag har bestämt mig att 2009 skall bli det året då mitt förakt för skåningar skall få utlopp. Jag har under tidigare år här nere varit förlåtande och lyssnande (oftast kanske för jag inte alltid förstått vad dom säger) men nu är måttet rågat vi måste alla ta vårt ansvar för att ta skåningar i örat. Nu får det fan vara nog. Sluta tramsa i pressen så fort något händer. Sluta ring till polisen och sos i tid och otid. Och för helvete försök åtminstone prata så man förstår vad ni säger. Gör ni detta så kan vi nog komma överrens under 2009. Vänner ni är antingen med mig eller emot mig. Låt oss starta ett jihad mot skåningar! Det skall banne mig bli vårt år 2009!

/D