Monday, October 29, 2007

Guldfirandet!

Så var 11 års väntan över. Så jävla skönt!

Det var blött och kallt och blåsigt men endå var jag varm i kroppen. SM-GULD!

Efter guldfirandet på ullevi så begav jag mig till Babar för att fira med rusningsdrycker. På Babar väntade en av mina vapendragare som av någon konstig anledning är DIF. Vi hade en mycket trevlig kväll på min ära.

Saker jag tar med mig dock är att det var en tämligen dum ide att för varje ölrunda som jag drog in (och jag drog in alla rundor mesta mästarna betalar) beställa in var sin shot Jäger. Det hela slutade med att min vapendragare blev så pass berusad att han på allt annat en charmigt sätt skulle förklara för alla på krogen att Stefan rehn (ifk guldtränare) hade sin autograf skrivet på babars vägg och då underskrivet med DIF där han en gång i tiden spelade, detta i kombination med utryck som medgångssupportar ledde till att jag fysiskt fick gå in mot guldbröder och förklara att även om min kompis var fylledum så ser jag gärna inte att han får smisk. Det hela slutade med dörrvakten ansåg det som lämpligt att min vapendragare lämnade stället ”för hans egna säkerhet” som den hjälte jag är så tackade jag då nej till fortsatt guldfirande och mer bärs och jäger utan följde min vapendragare hemåt.

Väl på avenyn när jag började lyfta fram att det var dags att åka hem så vart min vän våldsam, han ville ej hem, halvt på skoj halvt på allvar började lägga lowkicks ala karatekid mot eran hjälte Dante. Eftersom min vädjan om att han skulle sluta ej hörsammats så fick jag helt sonika lägga ner min vän på marken och sitta på honom tills han var snäll igen. Där låg han raklång i blötan på avenyn och plötsligt så var min goda vän tillbaka till sitt vanliga jag. En snefylla big time på min ära! Som sagt det vi tar med oss från den här episoden är no more Jäger.

Nu insåg till och med min vapendragare att det var dags att åka hem till sängen dock kunde han ej förklara vilken spårvagn han skulle ta för att åka hem. Jag som ej är familjär med spårvagnsnätet i Göteborg frågade runt vilken vagn jag skulle sätta honom på nöjd med mina svar så satte jag honom på vagnen med instruktioner till min kamrat att ej glömma att gå av hemma. Sen åkte jag hem och somnade med ett guldflin.

På väg till jobbet kl 08.00 så ringer jag min kompanjon för att tacka för en bra kväll och fylle i hans luckor. Han bad om ursäkt för sitt lätta burdusa sätt och fann samtidigt glädje i att kunna förklara för sig själv varför han hade lite skrapsår. När jag berättade om att jag satt honom på 10 spårvagn vart han tyst. 10 går åt helt fel håll mot var han bor och eftersom han ej själv minns hur han kom hem så har vi fortsatt ett mysterium kvar att lösa. Min pengar är på att det dyker upp en duktig taxiräkning på hans korträkning snart.

Hur som hur en bra dag en bra kväll.

Mesta mästarna ifk är inte bara best historiskt utan nu även i nutid.

Dante är en lycklig man!

/D

Sunday, October 28, 2007

Elva år

Senast var 1996, det är elva långa år sedan. Förstår ni hur lång tid elva år är?

Vad gjorde ni för elva år sedan?

För elva år sedan bodde jag i Hull uppe i nordöstra England. Jag hade precis påbörjat sista året på min utbildning. Hela englands prylen var gamla tjejens ide hon ville plugga utomlands och göra alla åren over there jag hatade skolan men var rätt nere i henne så jag hakade på. I england är det så skönt att man inte får missa några tentor eller uppsatser då får man vid terminens slut göra om dom, missar man igen så får man gå om hela året. Tvingas man gå om året så vinkar man bye bye till csn pengarna. För en som hatar att plugga så var det ju rätt skön villkor. Jag pluggade ekonomi och marknadsföring, något som var så tråkigt att jag ryser när jag tänker på det att jag fixade dessa tre år utan att ta omtentor är fan ett under.

Sista året vi hade flyttat in i en tvårum och kök lya på marlborough avenue tror jag, tjejen som pluggade på en annan site än jag fick ta bilen till skolan och hon körde min ljusbruna saab99 som gick som ett spjut! Jag var 23 år gammal och tjejen var 22 vi var så unga men endå så gamla. I Englans sågs vi som vuxenstudenter eftersom kidsen overthere kickar igång med sina universitetsstudier typ redan vid 17-18 års ålder. Många andra bodde i shared houses eller på campus men vi bodde som sagt i en mysig liten tvårummare, hade bil och var värsta samboparet. Jag brukade stå och gnälla över det inför mina pals men innerst inne så gillade jag det som fan mitt vuxna liv. Jag minns fan 1996 som ett av mina bästa år.

Höjdpunkter från 1996 mitt lag i england är Middlesborough, ett lag som likt en jojjo åkt upp och ner mellan divisionerna, det är första dom senare åren som dom är stabila i PL. Säsongen 96/97 så spelade borough i PL samtidigt som dom hade en fantastisk sejour i både FA cupen och liga cupen. Det var många matcher jag satt på puben och glädjes åt mitt lag (att vi när säsongen var slut 97 både blev relegerade från PL samt förlorade både finalen i cupen och i fa cupen var ju så brunt att det inte går att beskriva) men hur som hur jag satt på puben och såg en viktig match jag kommer faktiskt inte ihåg vilken det var. Det var mycket folk på puben och jag var där tidigt för att få en bra plats. Vis som jag var hade jag köpt med mig 5 pints till mitt bord så jag ej skulle behöva stå och köa vid baren igen och riskera att tappa min plats. Bra så. Framåt halvtid så var jag så grymt hungrig och ölen var slut. Jag våndades och led vad göra? Jo jag ringde till tjejen som var hemma i vår lya rätt över gatan bad henne komma ner beställa lasagne med pommesfrites (ja allt serveras med pommes i england) samt 4 pints till, bära över det till mitt bord. Minerna från dom andra lirarna från puben var pricless. Tjejerna i england är ju inte några skönheter precis och x tjejen var en riktig puma en sån där som folk vänder sig om när dom gick förbi. Så när den puma dyker upp på puben ger mig min mat och mina pints serverar mig vid bordet en puss på kinden och sen of you go love hem till lyan. Jag vart alfahanen jag var it. Alla grabbar unga som gamla var avis på mig.

Vad ingen av dom visste var ju att jag hade lovat tjejen att laga mat och diska resten av månaden.

Well jag skall inte sitta här och prata minnen mer. Vad jag vill få fram att elva år är lång tid. På elva år har massor hänt i mitt liv, en del är jag mäkta stolt över mycket ångrar jag och skäms för. Elva år elva år.

Det var alltså elva år sedan ifk göteborg vann något senast. Guldåren så bodde jag i england. 1997 flyttade jag till stockholm där fick jag uppleva ifk ett lag på dekis, jag har sätt aik, dif till och med bajen vinna, helsingborg, halmstad, elfsborg och malmö. Till råga på allt så har jag bott i stockholm dom åren sth lagen vunnit och i malmö när malmö vann.

Jag vill se mitt lag vinna live. Jag kanske inte är guds bästa barn men ge mig det här nu i alla fall. Jag vill vinna allsvenskan jag vill ha sm guld jag vill äta guldpytt.

Nu sticker jag till göteborg. Håll tummarna.

Älska blåvitt

/D

Thursday, October 25, 2007

Jag har hittat en skavank

Det kan ju inte ha undgått någon vilken stilig varelse Dante är, jag är nästintill perfekt. Dock har även solen sina fläckar och jag har upptäckt en skavank på mig själv. Ja jag är lika chokad som ni.

Mina naglar på mina händer växer som ogräs, jag kan liksom nästan känna hur dom växer. Lägger jag handen på bordet framför mig och tittar riktigt noggrant på min händer så kan jag nog faktiskt se hur naglarna växer.

Detta irriterar mig lite faktiskt eftersom jag fått förbud att bita på naglarna så tvingas jag nu att klippa mina naglar var och varannan dag. Hur kul är det på en skala?

Skall det vara så här? Att gamla gubbar får hårväxt i näsan och örat, visst det har jag hört men att gubbars handnaglar plötsligt börjar sprintväxa har jag då aldrig hört talas om. Jag känner mig mycket förvånad över hela situationen.

I övrigt är jag fortsatt en stilig varelse.

/D

Tuesday, October 23, 2007

En lite annorlunda måndag

Så var då Dante hemma i Malmö igen efter en mini tur till Göteborg och till stockholm.

Jag har ju haft en del att stå i den sista tiden, det har varit en hyfsad press faktiskt, till råga på allt så pinglade pappa i veckan och släppte den delikata nyheten att min biologiska mamma var i göteborg och ville träffas (jag är alltså adopterad). Ja ha liksom. Jag är ju inte den tänkande typen precis och det där med biologiska rötter, vem är jag, varför och hej och hå är frågor som liksom inte har intresserat mig. Så att gå och träffa en total fucking främling kändes bara gäsp och jag pallar inte.

Men så kom jag och tänka på mina vänner hur mycket dom hade uppskattat om jag kunnat etablera en kontakt med en boliviansk kran så vi hade kunnat ha fri tillgång till det vita guldet så jag pinglade den där svenska nunnan, som tagit hand om mig när jag var liten knodd, och den liraren som då ring pappa. Jag lyfte ju fram att jag egentligen var noll sugen på att träffas eftersom jag liksom aldrig har känt ett sånt behov eller undrar över vem jag är och så där, jag hade liksom ej heller någon lust att typ utvidga min familj med ett gäng som jag inte träffat på 34 år i korta drag leave my fucking be. Men det verkade som det var en rätt viktig pryl för dom att träffa mig så jag gick med på en snabb träff på måndag morgon. Jag skulle ju upp och se på boll i stockholm på kvällen så det fanns liksom inte någon tid till att sitta och snacka minnen och skit.

Men hur som hur så dök jag upp och lät mig fotas i tio minuter av två stycken tanter som lipade mest hela tiden. Eftersom jag kan noll spanska så fick ju den där svenska nunnan översätta, jag sa typ jag har det bra mår bra och har aldrig haft några frågor om varför jag blev adopterade eller så jag är inte arg eller ledsen på någon. Snarar jävligt glad att jag slipper käka tacos sju dagar i veckan och typ jobba i någon zinkgruva för 23 öre om dagen, så nu har ni sätt mig leave me fucking be typ sen åkte jag till jobbet. Det var rätt segt men om det hjälpte henne att gå vidare i livet så var det väl 10 väl spenderade minuter.

Men fan jag kan inte rå för att jag blir lite irriterad, alltså adoption innebär ju att föräldrarna gör en bedömning I cant handle the situation och så går man skilda vägar och så får ungen nya föräldrar. Fan att då dyka upp så här och typ ta kontakt känns jävligt brunt liksom. Fan tänk om jag varit en tänkande lirare detta hade ju kunnat vända upp och ner på massa prylar.

Att adopterade kids får ryck och vill finna sina rötter är ju en pryl liksom dom var små och ej delaktiga i beslutet och kan då vilja spåra och ställa frågor. Men att dom som var vuxna när beslutet fattas helt plötsligt skall dyka upp ett gäng år senare för att ställa frågor och liksom rättfärdiga sitt agerande för att lätta sitt hjärta känns fel. Okej tuff skit om det är jobbigt men man får nog fan allt svälja och hantera det.

Hur som hur nu var det gjort och klart, tyvärr vågade jag aldrig fråga om dom hade några bra kokainkontakter, dom såg så ledsna och sköra ut så jag ides inte vara till besvär. Sorry boys för det.

På kvällen gick jag på fotboll vi vann mot aik det var härligt. Dante är en glad dante minst sagt en match kvar sen kan det bli guldpytt.

Adjö

/D

Thursday, October 18, 2007

back again

Så kan ni då alla dra en suck av lättnad, Dante lever.

Det har varit några tuffa dagar för eran hjälte Dante. På dagarna så jobbar jag på mitt vanliga jobb och på kvällarna och nätterna så har jag pysslat med ett spännande sidoprojekt som imorgon har sin stora invigning! I samband med invigning så kommer det bjudas på diverse dricka och plockmat givetvis så har jag sätt till att mitt favorit öl Newcastle brown ale serveras. Eftersom jag tydligen är den enda i södra sverige som handlar på systemet så var systembolagen här nere illa rustade för ett besök av mig. Jag har nu tömt 3 systembolag på newcastle brown ale så är det någon annan som vill dricka den gudomliga dryck här nere i söder då får ni dyka på vår happening i morgon. Boddingtons har jag även länsat 3 system på. Fan egentligen borde vi ställa in allt så jag kunde ha dom dryga 400 flaskorna för mig själv ;-)

Ni som känner mig vet att jag är världens mest ohändiga person, jag har inte tummen mitt i handen, jag typ saknar både händer och tummar så kass är jag . Men i går så gick jag vinnande ur en batalj. I samband med prylen i morgon så har det inneburit att jag tvingas sova på en luftmadras away from home (ja hör ni stråkarna? Två jobb vilket innebär att jag typ sovit 4-5 timmar varje natt och när det är dags att krypa till kojs framåt småtimmarna så gör jag det på en luftmadras i ett litet förråd tyck synd om mig! Fuck alla jävla barnarbetare i indien va va har dom det tufft? Nä dom hade typt tyckt att leva Dantes liv hade varit en semester) well i alla fall första natten så var jag så trött att jag inte orkade sitta i en dryg halvtimme och blåsa upp den jävla helvetets madrassen så jag bara sov rätt på cementgolvet. Andra natten så blåste jag upp skiten och sov som en bäbis trejde natten så precis när jag lagt mig så hör jag hur det pyser. Det är hål i luftmadra helvetet. Jag blir arg. Men jag tänker inte låta mig besegras! Jag sparkar upp tjejen som beslutat sig för att hålla mig sällskap (antagligen så var det hennes naglar eller orakade ben som pajade madrassen) och så började vi tejpa, det funkade inte. Vi gav då upp och la oss igen. Jag fick ingen ro jag låg och tänkte och tänkte hur fan skall jag få sova mjukt inatt. Så kom jag på att i den verktygslådan som jag fick när jag flyttade hemifrån första gången, för si så där 100 år sedan, där hade föräldrarna lagt allt som en yngling kan behöva bla en cykelreparationset. Eureka skrek jag och väckte tjejen som utmattad som hon var somnat, jag tvingade upp henne från sängen och så började vi meka igen. Klistret hade torkat ut i burken, det blir lätt så när man inte använt det på 100 år. Vi la oss igen. Jag fortsatte tänka och tänka och så frågade jag mig hur skulle macgyver göra det? Tuggumi. Jag sprang upp och stoppade in en jävla massa tuggummin i min käft och tuggade på. Sen väckte jag tjejen som återigen hade somnat och så lagade vi hålet med tuggummit det funkade.

Dante – madrassen 1-0

Jag äger.

I natt sover jag hemma. No more madrass allt är klart typ.

Nu skall jag herrsurfa, jag har saknat internet.

/D

Wednesday, October 10, 2007

Stäng din mun pojk!

Vår värld har blivit dekadent, ett förfall som bara blir värre och värre.

Förr i tiden på farbror Dantes tid så kunde man få sig ett hederligt blåsjobb utan massa krusiduller. Nu för tiden så måste man vara på tårna hela tiden nymodigheter dyker upp som skrämmer. Ni ungdomar som läser, och så dekadent tanten Anna, ni är ju säkert familjära med snowboling. Jag skall inte gå in på detaljerna så klart men jag har lärt mig den hårda vägen att somna direkt efter all form av sexuella kontakter är att föredra.

En sämre man än mig hade tagit denna lärdom till sin grav och inte fört sina knep vidare. Men jag är Dante, dvs en grabb som delar med mig och hjälper till. Jag är god. Tex så lär jag ut mina knep till min systerson. Som ni ser på bilden så visar jag honom när det är läge att stänga munnen, killen är klok han tar till sig och förstår.



Det kommer bli en bra grabb det där

/D

Kalsongerna from hell

Idag upptäckta jag den hårda vägen vad som händer om man ignorerar tvättstugan för tredje veckan i rad. Mina kalsonger var slut. Självklart sker detta den dag då hösten på riktigt kommit till malmö. Isande kyla gjorde att alternativet att go commando och låta det hårda kalla jeanstyget gnugga direkt mot mitt kön var föga attraktivt och ej ett riktigt alternativ för mig.

Vad göra? Jo jag erinrade mig att jag för ett tag sen gjorde ett felköp och köpte ett bar Björn borg kalsonger med kort ben och en storlek för små. Dessa kalsonger från helvetet går ju inte att ha på sig men jag fick nu i alla fall ta på mig dessa äckelkalsonger för att ta mig till en affär och köpa på mig mer kalsonger. Denna kort stund i kalsongerna från helvetet var obeskrivligt obehaglig. Det kändes som Dantes stora svarta fasa skulle vakuum förpackas för att spara utrymme. Till råga på allt så hade eran hjälte Dante slarvat med ansningen av punghår varpå en ansenlig hårväxt sticksig som fan gjorde att det kliade så jag höll på att bli tokig. När jag klev ur bilen så tog jag långa raska steg för att snabbt kunna komma till affären. Konsekvenserna av detta var att kalsongerna åkte upp i röven. Instinkten var ju att skicka ner en grabbnäve och hissa ut kalsongerna från det mörka svarta hålet. Men så kom jag på att jag är en gentleman och sådan beteende är föga gentlemannamässigt. Jag lät saken bero och med små trippande pygmé steg fick jag fortsätta färden till affären för att slutföra mitt ärende.

Affären jag besökte hade inte min vanliga modell utan jag fick prova något nytt. Alla ni boys vet ju att gå in ett par kalsonger är tyvärr inte lika kul som att rida in en oskuld, det är snarare allt annat en kul. Att gå in ett par nya kalsonger är en mardröm. Det skavar och är ett jävla massa jidder helt enkelt. Ja alla ni som är hängda som en häst och packar 79 cm stor svart fasa alá Dante vet vad jag pratar om.

Men nu har jag gått in kalsongerna hyfsat. Dom här kan bli bra.

Håll tummarna för mig.

/D

Sunday, October 07, 2007

Tack boys för en bra kväll!

Idag är jag en trasig människa. Det tär på krafterna att dricka rusningsdrycker mellan 13 -03.

Det var en trevlig dag på min ära. Även om det hela höll på att sluta lite bizart. Efter matchen så gick jag ensam från arenan till restaurangen där jag skall träffa övriga boys. Jag gick helt ensam, jag varken skrek eller förde något oväsen eller var nämnvärt full. Precis när jag kommer ut från den lilla parken vid operan så kommer en polispike och kör upp på trottoaren framför mig så jag blir inprejad. Sen vart det upp mot polisbilen med armarna med benen brett isär och där fick jag stå ett tag. När jag frågade typ whats up så började dom hetsiga poliserna skrika åt mig att hålla käften. Sen dök det upp en polis och sa att jag var tagen på en PL13.

Låt oss då stanna upp ett slag och se vad är en PL13.

”Om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får en polisman, när det är nödvändigt för att ordningen ska kunna upprätthållas, avvisa eller avlägsna honom från visst område eller utrymme. Det samma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling skall kunna avvärjas”

Jag är visserligen störande snygg och det har ju hänt både en och två gånger att unga tjejer kravaller för att få smaka på Dantes stora svarta fasa. Men just vi detta tillfälle så fanns inga damer i närheten och jag kan helt sanerlighetsenligt säga att jag inte störde den allmänna ordningen på något sätt. Jag upplever ej heller att jag var någon fara för någon heller. For fucks sake jag gick, no more no less.

Jag var ju lite ledsen i ögat eftersom en PL13 brukar innebära att dom antingen bussar iväg än någonstans långt bort åt helvete eller så får man sitta på stationen i 6 timmar. Men efter dryga kvarten och kroppsvisiteringen och uppskrivning av mina personliga uppgifter så blev jag släppt och kunde så då gå dom sista 200 metrarna till restaurangen där övriga pals satt.

Efter lite god mat och sprit så var polisepisoden glömd och jag kunde fortskriva med en härlig kväll. Det var en lång och bra förfest som vi lämnade vid 24 snåret för att ta oss till Centiliter i Gram där Mr S hade styrt ett bord och styrt med skumpa. Vi hann igenom 5 flaskor av den bubbliga drycken innan det var hemgång. Vid detta laget så var en av mina kamrater mäktigt full. Ni vet så där jag kan inte gå själv full. Givetvis var det denna lirare som skulle slagga hemma hos mig.

Väl hemma så bäddade jag i soffan och sen stod jag och fick kvällens garv. Min anonyma vän försökte ta av sig sina jeans. Det var svårt eftersom han glömt ta av sig skorna, så där stod han och försökte hålla balansen och svajade som ett grässtrå i en orkan. Till slut så tappade han balansen och stöp med facet rätt i soffan och där somnade han. Det såg föga bekvämt ut så jag baxade upp honom och så kläde jag av honom. För skoj skull så sa jag till honom att ta av sig sockorna själv. Han satt i soffan och slog lite på benen men konstigt nog så reagerade inte strumporna på detta. Jag började känna mig lite ond som drev med min fulla kamrat och så jag tog av honom strumporna och så bäddade jag ner honom. Jag tror han somnade rätt snabbt.

Sammanfattningsvis en trevlig kväll!

/D

Saturday, October 06, 2007

Det kan bli en bra dag idag.

Det har varit en hektisk vecka för eran hjälte Dante. Helt utmattad så beslöt jag mig för att ha en tidig kväll igår och en riktig go sovmorgon på lördag. Givetvis gick mina planer om intet. Tjejen var ut och rumlade igår och som alla människor på fyllan så är ju telefonen den där nya roliga redskapet som måste testas och provas. När hon så slutligen kom hem på ett lysande humör vid 3 tiden så kunde jag så äntligen få lite shuteye vid halv fyra när hon likt en klubbad säl somnat.

Kl 08.00 så sms sampath, vem sms så tidigt en lördag? Vad avhandlas i ett sånt sms, dödsfall i familjen, jordens undergång? Nä Sampath ville meddela mig att Alex inte spelar imorgon, en nyhet som har stått i alla tidningar sedan igår. Jag är nu klarvaken och kan inte somna om.

Jag kastar härmed med en Fatwa på Sampath och Tjejen.

Idag skall det bli fotboll för hela slanten. Mange som reser ner från Göteborg för att umgås dyker in vid kvart i ett idag på centralen så då möts vi upp för att inleda dagen med en brunch och sen sätter vi oss på ett solig krog och dricker öl och pratar om alla dom där världsproblemet som ett gäng unga herrar endast kan lösa med en snygg dagsfylla. Framåt eftermiddag så splittras vi upp Sampaht tar sina boys till Malmös samling och jag har rekryterat smyg IFK Mange till vår samling. Sen blir det boll vid 4 tiden.

Efteråt så möts vi upp på Mr S restaurang för en stilla måltid och därefter ämnar vi gå ut och rulla hatt. En härlig heldag helt enkelt.

Det enda orosmolnet som jag ser är att blanda Sampath och Mange är som att blanda dynamit med sprängdeg en inte helt lyckad kombination. Dom gunstiga junkrarna har en tendens till att när dom strålar samman bli
a) För fulla, vilket är manges förtjänst
b) Hamna i trubbel med andra fotbollsupportrar men främst bli sydd av polisen, Sampath förtjänst.

Om man umgås var och en med dom ensamma så smittar ju mitt lugn och harmoni och framförallt mogenhet av sig och symptomen A och B blir ringa. När dom är tillsammans så blir dom immuna mot min måttfullhet.

Det här kan sluta lite hur som helst känns det som.

Mina vänner önska mig lycka till idag.

Adjö

/D

Ps och så vill jag så klart att ni alla älskar blåvitt idag så vi tar tre poäng. En för alla, alla för blåvitt

Tuesday, October 02, 2007

Stackars stackars Dante

Jag vet vad ni tänker alla ni som avgudar eran husguru Dante. Ni sitter med stora och fuktiga ögon och önskar ni levde mitt glamourösa liv omgiven av fotmodeller, lyxhotell och jetplan.

Nu skall farbror Dante ta och berätta något som säkert kommer rubba era cirklar. Mitt liv är lika oglamoröst som en blöja på ett ålderdomshem.

Man kan tycka att Dante som är en sån stilig karl med huvudet på skaft med fina utbildningar och många års chefande bakom sig skall glida omkring spela golf och tjäna sjusiffriga belopp men icke sa nicke. Denna vecka så har jag, tillsammans med bolaget absolut bästa säljare slitit hund.

MrJ började måndagen kl halv sex genom att hämta mig här i malmö. Vi begav oss sedan upp till Göteborg hade lite möten och sen så har vi burit och släpat tunga möbler från kontoret i Göteborg, våning 4 utan hiss till släpet som vi tidigare under dagen hyrt. Därefter så styrde vi bilen upp mot Stockholm. Väl i stockholm så tog vi in på ett lågprishotell i hägersten, vi delade till och med rum. På morgonen så åkte vi tidigt till kontoret i Stockholm för att släppa av alla möbler, sedan dumpade vi av släpet och så inledde vi en lång arbetsdag med diverse möten. Sen var det stressa iväg till mitt tåg som gick strax innan kl 18, andra klass så klart. Med Sj vanliga förseningar så var jag hemma vid halv elva. MrJ hade ett kvällsmöte och lämnade STH mot gbg med bil först vid 7 tiden. Vi sparar pengar vi vill vårt bolag väl!

Bra så kan man tycka men jag kan inte annat en drömma mig iväg till ett lite mer glamoröst liv, jag minns tiden då jag tjänade stoooooora pengar när jag flög första klass bodde på fina hotell. Någonstans i min karriär tog jag nog en felsväng.

Men nu skall jag inte gnälla över sånt mer.

Nu skall jag lägga mig och snarka, banne mig om jag inte skall herrsurfa lite också kanske. Där har vi i alla fall något som fortsatt är första klass och glamoröst. Nu säger vi det alla i kör, ett två tre, Dantes 81 cm stora svarta fasa.

Adjö

/D