En lite annorlunda måndag

Så var då Dante hemma i Malmö igen efter en mini tur till Göteborg och till stockholm.

Jag har ju haft en del att stå i den sista tiden, det har varit en hyfsad press faktiskt, till råga på allt så pinglade pappa i veckan och släppte den delikata nyheten att min biologiska mamma var i göteborg och ville träffas (jag är alltså adopterad). Ja ha liksom. Jag är ju inte den tänkande typen precis och det där med biologiska rötter, vem är jag, varför och hej och hå är frågor som liksom inte har intresserat mig. Så att gå och träffa en total fucking främling kändes bara gäsp och jag pallar inte.

Men så kom jag och tänka på mina vänner hur mycket dom hade uppskattat om jag kunnat etablera en kontakt med en boliviansk kran så vi hade kunnat ha fri tillgång till det vita guldet så jag pinglade den där svenska nunnan, som tagit hand om mig när jag var liten knodd, och den liraren som då ring pappa. Jag lyfte ju fram att jag egentligen var noll sugen på att träffas eftersom jag liksom aldrig har känt ett sånt behov eller undrar över vem jag är och så där, jag hade liksom ej heller någon lust att typ utvidga min familj med ett gäng som jag inte träffat på 34 år i korta drag leave my fucking be. Men det verkade som det var en rätt viktig pryl för dom att träffa mig så jag gick med på en snabb träff på måndag morgon. Jag skulle ju upp och se på boll i stockholm på kvällen så det fanns liksom inte någon tid till att sitta och snacka minnen och skit.

Men hur som hur så dök jag upp och lät mig fotas i tio minuter av två stycken tanter som lipade mest hela tiden. Eftersom jag kan noll spanska så fick ju den där svenska nunnan översätta, jag sa typ jag har det bra mår bra och har aldrig haft några frågor om varför jag blev adopterade eller så jag är inte arg eller ledsen på någon. Snarar jävligt glad att jag slipper käka tacos sju dagar i veckan och typ jobba i någon zinkgruva för 23 öre om dagen, så nu har ni sätt mig leave me fucking be typ sen åkte jag till jobbet. Det var rätt segt men om det hjälpte henne att gå vidare i livet så var det väl 10 väl spenderade minuter.

Men fan jag kan inte rå för att jag blir lite irriterad, alltså adoption innebär ju att föräldrarna gör en bedömning I cant handle the situation och så går man skilda vägar och så får ungen nya föräldrar. Fan att då dyka upp så här och typ ta kontakt känns jävligt brunt liksom. Fan tänk om jag varit en tänkande lirare detta hade ju kunnat vända upp och ner på massa prylar.

Att adopterade kids får ryck och vill finna sina rötter är ju en pryl liksom dom var små och ej delaktiga i beslutet och kan då vilja spåra och ställa frågor. Men att dom som var vuxna när beslutet fattas helt plötsligt skall dyka upp ett gäng år senare för att ställa frågor och liksom rättfärdiga sitt agerande för att lätta sitt hjärta känns fel. Okej tuff skit om det är jobbigt men man får nog fan allt svälja och hantera det.

Hur som hur nu var det gjort och klart, tyvärr vågade jag aldrig fråga om dom hade några bra kokainkontakter, dom såg så ledsna och sköra ut så jag ides inte vara till besvär. Sorry boys för det.

På kvällen gick jag på fotboll vi vann mot aik det var härligt. Dante är en glad dante minst sagt en match kvar sen kan det bli guldpytt.

Adjö

/D