Håna mig.

Jag gick idag och tränade på lunchen en aktivitet som borgar för en känsla av präktighet och en allmän feelgood faktor. Men inte för stackars Dante. Jag hade nämligen fuckat upp packningen av träningsväska och det fattades mig en träningströja. Med en ungdomlig entusiasm så besökte jag en sportaffär för att inhandla något tyg som kunde täcka min späda manskropp. Jag hittade ett rött linne som funkade, det fanns två storlekar kvar large och small. Givetvis är jag en large. Large har jag alltid varit även när jag var small om ni förstår hur jag menar.

Så när jag på gymmet tog fram tröjan så hade jag så klart tagit fel storlek och storleken smal låg och hånlog åt mig. Gå tillbaka och byta? Nej jag pallar inte jag vill bara träna och få det överstökat. Jag resornerade som så att det troligtvis inte heller var så värst mycket folk på SATS så här på lunchtid så ingen hade noterat att det vandrade omkring en snubbe som liknade en illa stoppad korv.

På sats regeringsgatan var det fullpackat med folk. Jag menar verkligen fullpackat och där gick jag mr LargeDante i min Smal t-shirt. Överallt omkring mig var det speglar, speglar som hånskrattade åt mig och min mage.

Jag ignorerade allas blickar och genomförde mitt träningspass som planerat. Jag ser fram emot tidningsrubrikerna imorgon ”80 personer mystiskt giftmördade, enda sambandet mellan dom är att alla tränade på sats regeringsgatan idag lunchtid”

Ni och jag vet vad som har hänt. Givetvis så måste jag undanröja alla vittnen till dagens lunchspektakel, jag vill inte men jag måste.

/D