Jag förvånar!

Det är inte ofta jag förvånar mig själv. Igår gjorde jag det två gånger.

Att komma i form är något som sakta men säkert har börjat krypa upp på min lista över prylar jag måste ta tag i. Och igår suprise suprise så tog jag tag i alla fall denna punkten på listan, jag gick och tränade, för första gången sedan i somras.

Det som förvånade mig för andra gången denna dag var det faktum att jag var förståndig och betedde mig vuxet, det skrämmer mig lite. Normalt sätt så klarar jag aldrig av det första passet efter en skada eller ett uppehåll, jag pallar inte med att se andra stå och typ hånskratta åt de små vikterna jag kör på. Så jag brukar alltid fläska på men konsekvensen att jag dagarna efter ej kan röra mig. Igår gjorde jag inte så och det till trots att det stod ett gäng 20 åringar och tyckte dom var härliga och tränade fel och med för mycket på stången. Jag var så nära att bara fläska på visa dom! Men farbror Dante gick till sitt hörn ställde undan sin rullator och tränade på i lugn och ro.

Well tur var väl det att jag numera är så gubbig och mogen att jag valde att köra vidare på mina bäbis hantlar, hade jag fläskat på så hade jag väll dött i hjärtattack. Passet avslutades med 30 minuter på en sån där jävla stepmaskin.

Okej träna är väl okej när man väl kommit igång. Men för att träningen skall ge resultat så krävs det ju en lite sundare syn på det här med kosten och det hatar jag, I repeat det H A T A R jag. Jag tar det som en personlig förolämpning att bli mätt på nyttig mat, att bli mätt utan njutning och glädje borde förbjudas! Det är fan som att få utlösning i sömnen utan att komma i håg att man drömt, typ endast vakna upp omedvetet tillfredställd, fy fan!

En annan pryl som suger det är här med tjänster och gentjänster systemet har helt fuckas upp nu när vi bor tillsammans utan att vara tillsammans. Innan hade vi ett väl fungerande system, om du ger si så gör jag så. Nu tvingas jag göra allt själv, utan belöning eller den minsta klapp på huvudet.

Något som blivit drabbat är det här med matlagning. Jag tycker om att laga mat, eller rättare sagt jag tycker om att laga mat när jag får beröm, blåsjobb och kli på ryggen. Nu skulle jag kunna trolla fram värsta gourmand middagen och få fuck all för det. Givetviss är det inte tillräckligt att bara laga mat för att det är gott till mig själv, varpå jag hanterar situationen genom att inte laga mat. Igår så bestod min dags matintag av 3 stycken micrade hamburgare (jobbade hemifrån igår) no more no less. Att jag kör dom i micron är endast på grund av lathet. Trust med det krävs ketchup för att komma över den där små äckliga kokta kött känslan. Men men vad gör man inte för att straffa sig själv och leka martyr. Godare än sallad och nyttig mat dock!

Adjö!

/D

ps jag har lagt upp två softa länkar till två grabbar i 20 års åldern som super och beter sig precis som man skall göra när man är kring det 20. Undrar vad det säger om mig som 33 årig farbror att jag fortfarande kan relatera och tycka sån läsning är kul! I bästa fall att jag är ungdomlig och i sämsta fall att jag är omogen.