Existensberättigande!

Ett liv med snabbmakaroner och dålig producerat tysk porr känns inte som ett alternativ för mig varpå jag sakta men säkert börjar måla upp en gameplan på hur jag skall attackera mitt singelskap.

Som den strukturerade och fantastiska människa jag är så jag har nu länge filat på en SWAT analys över mig själv och läget, den är inte riktigt klar men nästan. Dock så känner jag att jag har kommit fram till att jag har ett existensberättigande, det finns ett behov av sådana som mig.

Jag är den perfekta mellanlandingskillen. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt that when it comes till mellanlandningskille så är jag second to none! Vad menar jag med detta?

Ta tjejer kring 25 plus dom har varit tillsammans med sin livs första kärlek, den där första seriösa relationen där dom har vuxit ifrån varandra. Efter det så har dom lekt och geggat av sig på krogen och är liksom inte så sugna på den ryska rouletten som endå krogragg är, skall han få upp skall han inte få det. Well you know the picture. Men hon är å andra sidan inte sugen på att träffa den rätta killen the one med big O. Alltså hon vill ju träffa en bra kille som hon älskar men inte snubben hon vill köpa hus och skaffa hund och gifta sig med.

En bra mellandlaningskille har ännu inte hunnit bli så där mjukisbyxtråkigt 100% av tiden och som dessutom förpestar samvaron med att så fort det skall kramas hulka fram att han vill impregnera hennes livmoder. En bra mellandlandningskille är inte heller ute och partar 5 dagar av sju, hugger på alla pussy han får och skiter i konsekvenserna. Missförstå mig rätt nu! Jag dissar inte ovan mjukis kille och ej heller partykillen, gudarna skall veta att dom behövs! Men för rätt tjej vid rätt tidpunkt. Allt som oftas är dessa både profiler ej rätt för tjej 25+ med 4-5 års relation med ungdomskärleken bakom sig.

Nä här kommer jag in! Jag är den där perfekta mixen mellan ovan profiler, jag är det bästa av två världar! jag partar men inte så mycket att det blir ett problem utan så där lagom mycket för att jag fortfarande skall vara lite små spännande och wilde and cracy. Typ det som får tjejen att känna sig några år iväg från Så Skall Det Låta och tetrapaksvin och ost fondue. Jag är å andra sidan en mys hemma snubbe också så att tjejen inte känner att hon är partner till den sista rave knarkdåren och att hon som den 25+ tjej egentligen hör hemma på lunarstorm.

Som sagt jag är det bästa av två världar! Perfekt att köra några år med men inte så perfekt att det blir tal om life time commitment. När damerna ifråga börjar närmar sig 30 strecket så börjar det ju klia i bröllopstarmen då är det dags att göra slut med yours truly och så skaffar man sig en riktig kille. Vilket är hyfsat lätt eftersom jag:
a) hållit tjejen ung och attraktiv genom min omognad
b) fått henne att uppskatta mognad och seriositet (typ hej mellanstadiet lärare från sveg vars hobby är den årliga träffen med herrklubben)

Visst har jag sneglat på att bli någon ungs tjej ungdomskärlek, den passionen är ju fett mäktig. Men jag får nog acceptera att här är jag en used force som den 33 åriga gubbe jag är. Jag erkänner också att jag funderat på att bli den där braiga killen som man vill skaffa 2-3 stycke Dante juniors med. Men på samma sätt som killar som är 1,55 cm långa får acceptera att basketspelare det blir dom aldrig på samma sätt får jag nog acceptera att jag inte riktigt har it.

Nä det blir fortsatt mellandlandningskille, inge fel på det egentligen man vänjer sig liksom.

Jag är nu som sagt redo att ta mig ann nya prospekt och jag är övertygad om att ni som läser här kommer skicka in era med systrars c och hoppas på det bästa!

Bitter jag? Nääää! ;-)

Övrigt så var jag och tränade igår, suss var med på gymmet och det gjorde att jag ökade takten en pyttebit, som den tävlingsmännsikar jag är, med allt jag gjorde så det blev 610 stabila kalorier som jag vinkade bye bye till. Lite muskler sen 15 minuter springa 30 minuter crosstrainer.

Adjö.

/D