Saturday, March 31, 2007

Taxichauffören hade fel.

Igår var det en trevlig aw som sedermera gick över till än mer traditionell utgång. Eran hjälte Dante skötte sig återigen exemplariskt och balanserade på den sköra linjen och lyckades vara snäppet mer social och trevlig framför egocentrisk se-på-mig-person.

Tyvärr kan jag inte säga samma sak om kära snoozetjejen som iofs var trevlig mest hela kvällen även om hon nekade mig besök på mat etablissemang eftersom ”det finns en 7-eleven dit vi skall sen”. När vi väl passerat alla 7 eleven utan det funnits tid för mig att stanna till så insåg jag att svälta ihjäl mig var planen varpå jag suckade lite lätt och ställde mig i baren och fortsatte dricka på tom mage.

Eftersom jag ville ligga på kvällen och presterar bättre än average så började jag dock inse att mat var nödvändigt varpå jag skickade snoozetjejen på att beställa mat från barmenyn. Givetvis så hade jag gjort detta själv om jag bara inte hade varit så hungrig att jag inte kunde röra mig. Jag gav henne tydliga instruktioner att köpa allt utom fisk eller soppa. När väl maten dök upp så var det en sturehofsmörgås med pålägget fisk på grovt bröd till råga på allt. Sällskapet njöt dock av min smörgås.

På vägen hem i taxin så var min lilla solstråle på lätt irriterat humör. Fråga mig inte varför, som vanligt hade jag hela kvällen varit var jag en ängel och en förebild för alla pojkvänner. Men det spelade föga roll. Tydligen är min perfektion störande för hon skällde på mig hela vägen hem i taxin. Och jag menar då hela vägen, högt och tydligt och efter noter.

Jag insåg att ligga plötsligt var långt bort och jag suckade lite lätt när jag gav taxichauffören hans pengar. Precis när jag skall kliva ur bilen så ser jag en ros vackert förpackad i plast som ligger på golvet. Jag inser plötsligt att där på golvet ligger min biljett till utlösning. Jag frågade med darrande röst om jag kunde ta rosen. Taxichauffören svarade ”ja men jag tror inte det kommer hjälpa”

Tja hon satte ju inte rosen i vatten om man säger så, vi kan ju också konstatera att det var tur att rosen är så pass förpackade i plast att den överlevde att användas som slagträ mot mig. Dock så började hon sakta men säkert lugna ner sig och jag insåg att rosens makt hade besegrat henne och jag släckte ljuset och började göra det Dante gör bäst.
Vi skall givetvis inte gå in på några detaljer men låt oss konstatera att jag var bra.

Idag hade jag planerat att ligga i sängen och se på film men solhelvetet lyste så förbannat att jag inte kunde vara bakis ifred. Jag ogillar sol, sol ger mig dåligt samvete, jag får inte njuta av att vara bakis ifred. Så jag pallrade mig ut och har idag strosat runt på stan, jag måste fan tillstå att det var trevligt.

Adjö

/D

2 comments:

Anonymous said...

ahah! jag ska fixa rosor hemme. det kanske det som fattas! :)

Dante said...

Puman - Rosor funkar mot allt! Trust me! ;-)

/D