jag är en förlorare...

Vissa blogginlägg är väldigt svåra att skriva. Dom blir liksom för personliga och blottar både mig själv och folk som jag bryr mig om. Men nu måste jag bara lätta mitt hjärta.

Igår var en svart dag. En riktigt svart dag. Jag tappade inte mindre än 2 set mot magnus och det blev 1-1 i matcher. Jag är givetvis nedstämd och mår riktigt dåligt över detta. Frågor som ”hur blev det så här” och ”är detta slutet” dök upp i huvudet. För första gången kände jag mig dödlig och sårbar. Man kan väl lugnt säga att jag varit nedstämd.

Jag var väldigt icke laddad inför matchen varför vet jag inte men jag spekulerar att min överlägsenhet i dom senaste matcherna spelade in. Det var som första omgången i FA cupen och istället för att mönstra A-Laget så ställde man in juniorerna.

Dock borde jag varit laddad i och med att mange uppenbarligen gick över lik för att vinna matchen. Han hade glömt raketerna och ville att vi skulle hyra. När jag tokvägrade så blev det istället en kvällsmatch med start kl 19. Så medans mange var hemma och hämtade rakterna och åt en pasta sallad satt jag på kontoret och kände hur energin dog ut på grund av avsaknaden av mat.
Tillråga på allt så hade Mange saboterat spårvagnssystemet i Göteborg så jag tvingades gå till hallen, uppför världens brantaste backe, erik dahlbergsgatan. Mange gled till hallen i spårvagn (en slump att enda linjen som går är den där mange bodde)

När matchen började så inledde jag med att vinna match ett med 2 stycken relativt snabba setvinster.

Match nummer två inleddes med en setvinst och jag kände att läget var under kontroll. Men så hände det mange tog ett set och plötsligt så var det 1-1. Jag var chockad och kränkt. Jag gick ut i avgörande set laddad till tusen och ledde med 8-0. Ambitionen var att nolla mange och visa vad skåpet skall stå. Men så blev jag för söker slappnade av började tänka livet och döden. Och hepp så hade han vänt och vunnit. FRUKTANSVÄRT!

Jag ger er och mig själv ett löfte nästa måndag så skall jag inte tappa ett set! Vid gud jag skall finna båda matcher utan set förlust. Jag kommer vara så taggat och laddad att mange kommer dö bara av min vinnarblick. No more!

Men grattis mange.

På väg till stockholm på kvart i nio tåget så var jag irriterad arg och hade ont i huvudet. Framför mig så sitter en äkta alkis slusk. Joggingbrallor, stickad tröja, hand i bandage. Han skrek vart 5 minut att han ville ha mer sprit för hans kosken var slut. Varken tågpersonal eller medpassagerare sa till honom. Även jag satt tyst eftersom jag brann av ilska inombords så såg jag framför mig hur Alkis åke och jag skulle bli ovänner och jag skulle tvingas spendera natten i något häkte för misshandel av idiot. Till slut så funkade det inte längre utan jag gick fram till honom och bad honom vara tyst och om han ville ha sprit så skulle han gå till resturangvagnen. Konstigt nog så vart han tyst, han gick aldrig iväg utan somnade och sov hela vägen till Sth. Jag kände mig cool och en liten bit av den manlighet som förlorades på squashbanan kom tillbaka.

I skövde så kliver det på ett par i 35 års åldern. Killen tar fram sin elgittar och börjar klinka. Jag tog några djupa andetag och tänker återigen förklara olämpligheten att spela gittar på tåget. Men hans fru sa till innan mig. Det var nog tur för jag var vid det här laget rätt bitchig.

I övrigt gick resan bra, tåget var ju iofs försenat men det är ju som vanligt.

En hemsk måndag helt enkelt. Men jag längtar redan efter måndag, jag vill ha min revansch! Jag kräver min revansch jag förtjänar min revansch.

/D