Plus minus noll = god

Jag har varit mer eller mindre sjuk sedan nyårsafton. Alltså jag moi, killen som aldrig är sjuk och när jag är sjuk så är jag sjuk max 2 dagar. Det är fullständigt oacceptabelt att jag är så här sjuk så här länge, jag tänker inte finna mig idetta längre. Jag kräver att jag imorgon är frisk och kry igen.

Alla andra som är sjuka tappar aptiten och går därmed ner i vikt, vilket kan kompensera att dom ligger och aidshostar upp sina lungor. Jag däremot blir bara hungrig och äter som en gravid häst. Det i kombination med noll träning är inte okej. Det positiva dock är att jag verkar ha feber eftersom jag svettas som en klimakterietant efter en 150 meters sprint till bussen i allt för varma kläder.

Jag måste erkänna att so far så har 2007 varit rätt boring.

När man är sjuk så kan man onekligen komma ifrån det faktum att man tänker på döden. Även jag har legat här i mina svettiga lakan och räknat plus och minus. Som vi alla vet så tar ett plus ut ett minus. Så nedan två minnen från förr, där det ena var minus och det andra var plus gör att jag ligger på plus minus noll.

Minus storyn.

Detta utspelade sig i början av 2000 talet jag hade träffat en tjej på obaren och små dejtat henne lite. Dock var det ju inte någon brinnande kärlek från min sida varpå jag i vissas ögon kan ha agerat lite småaktigt. Hur som hur så skulle Obaren tjejen bjuda mig på middag, alltid trevlig! Dock så var jag inte sugen på att pallra mig hem till henne så jag föreslog att hon skulle laga middag hemma hos mig. När väl middagen skulle gå av stapeln en vecka efter ursprungliga planen var satt så hade jag börjat få lite kalla fötter jag var inte så sugen på att käka middag. En bra människa hade då lyft luren och informerat tjejen om detta. En dålig människa, som jag själv, valde att inte vara hemma dagen för dajten ifråga och liksom förtränga det hela. Så ringer då telefonen när jag sitter på tranan och dricker öl och tjejen undrar varför jag inte öppnar. En bra kille hade då sagt hur det låg till. En dålig kille, som jag själv, hittar på en nödlögn och ser till att grannen låser upp så tjejen kan börja laga mat och lovar samtidigt att vara hemma inom 45 minuter. Sen vart jag full och tappade liksom tidsuppfattningen men återfann den när jag 3 timmar senare fick ett sms från tjejen där hon talade om att hon åkt hem nu.

Senare på natten när jag kom hem så hade tjejen inte bara lagat världens godaste tacograttäng hon hade även diskat (inte bara det hon hade stökat ner, utan även min gamla disk) hon hade även fryst in några lunchlådor till mig. En gullig lapp där hon skrev att hon tyckte jag var dum i huvudet men att hon inte var arg på mig låg också där.

Detta är något som jag fortfarande idag kan få ont imagen på när jag tänker på. Vilken fullkomlig skitstövel jag var så fullkomligt utstuderat elak och egoistisk.

Plus storyn.
En gång såg jag en kille kasta ett bananskal mot en sopptunna. Han missade men jag plockade upp bananskalet och la det i sopptunan.

Yes där har vi det! Plus storyn som tar ut minus storyn. I min sjuksäng så har jag fortsatt summera mitt liv och kan jag konstatera att jag är en god människa. Jag har mer plus än minus. Jag är en god och fin människa.

/D