Friday, January 26, 2007

May the force be with me

Så sitter jag på tåget igen. Denna gången styr järnhästen mot stockholm. Idag skall vi ha kickoff, det känn så där faktist.

Jag har på intet sätt något emot mina kollegor men att umgås med dom när jag är onykter känns inte optimalt. Jag vet med mig att när jag är full så försvinner den kostymprydda artiga och välartade Dante och fram kommer jag, en rätt grisig snubbe. Jag vill inte att mina kollegor skall se mig på detta sätt. Så jag dricker alltid väldigt lite på sådana här tillställningar.

Visst agerar jag ansvarsfullt och vuxet? Men får jag någon belöning för detta? Nää så klart inte, gudarna gillar inte mig. Nä jag tvingas halvnykter stå ut med alla mina fulla kollegor. Att umgås med fulla människor är ungefär lika kul som att städa toaletter. För att kunna stå ut med detta så bör man nyttja droger eller sprit vilket jag ej kan nyttja. Världen är orättviss!

Ni kanske tycker jag är överdrivet försiktig? För ett gäng år sedan så var jag på personalfest på det företaget jag bara jobbat på i 2 månader. Jag hånglade med personalchefen, vi stod och tonnårsgeggade på regnbågsrummet, hon var ”några” år äldre än mig kan man lugnt säga. Ja det var ångest. Och som den intelligenta människa jag är så har jag som sagt dragit lärdom av detta. Dante+sprit+personalfest är inte en optimal ekvation.

Tyck synd om mig!

/D

3 comments:

Anonymous said...

haha det här måste ju vara du:
http://www.tjuvlyssnat.se/2007/01/ett_klart_under.html

Dante said...

insampath för er nerknarkade hippies så vet jag att jag är en förebild och lite av en fadärsgestalt. Men jag är inte så gammal som 50.

/D

Anonymous said...

Känner igen den där känslan av att man borde hålla igen. Har man hånglat sig igenom kundtjänsten en gång så vet man att det inte är värt efterspelet att göra det igen...

Nä, det får bli till att smutta långsamt på sin stackars pilsner under de kvällarna.