Dante bestämmer!

Kära sambon har ju sina kvalitéer det skall gudarna veta, många är dom även om jag inte alltid lyfter fram dom i denna bloggen. En dålig egenskap hon har är hennes tidsuppfattning, något jag skrivit om många gånger förut. En sak jag nog inte skrivit om tidigare är hennes ”nu-skall-vi-lämna-lägenheteten-strategi”

Så här går det till.

jag sitter bekvämt i soffan så där bekvämt som bara en kille kan som jobbar minst 60-70 timmar i veckan. No doubt så läser jag säkert också en artikel på nätet om hur man skall jobba för fred och stoppa all svält på jorden. Kort sagt jag är en bra snubbe.

Då ropar tjejen att vi skall göra något ärende och att vi har bråttom jag måste göra mig i ordning. Som den väldresserade apa jag är så stänger jag ner datorn och sätter på mig skorna och jackan och väntar, väntar både en och fem minuter. Tjejen har då fastnat i garderoben no doubt ett klädval som strulat till sig. Jag tar av mig skorna och sätter mig vid datorn och kickar igång den. Sen hinner jag väl sitta där i en kvart till och har då jobbat på en matfördelningsdokument som hade räddat svältande barn i afrika, då är det dags för tjejen att storma ut i vardagsrummet lite lätt stressad och det är ju så klart mitt fel. Jag får då en tillsägelse på skarpan att göra mig klart. Visst att jag kanske inte är den personen som skapar små konstvärk med skosnören, men jag kan verkligen knyta mia egna skor hyfsat snabbt. Well jag går till dörren och snörar på mig mina skor, då går tjejen in i badrummet. Då står jag inte ens och väntar på henne utan jag går tillbaka till datorn, som jag denna gången inte ens stängt av. Vid det här laget är jag varm eftersom jackan sitter på mig, jag känner mig som en klimakterietant som har tvingat in mig i en bastu med tjockaste stickade tröjan. Jag tar av mig jackan.

Så helt plötsligt 20 minuter senare så kommer tjejen ut från badrummet och ser mig sitta vid soffan utan jacka utan skor och då skäller hon på mig för jag inte inser allvaret med att komma försent till vad det nu var vi skulle göra. Jag drar en suck ställer mig upp och tänker nu jävlar skall jag säga ifrån på skarpan så ser jag hur fintsminkad och hur perfekt hennes outfit är och så tittar jag på mig själv. Det ser ut som jag doppat mig själv i lim och sedan rullat mig i en skräphög. Och så plötsligt rinner all ilska av mig och jag tar på mig skorna och jackan och spänner fast hundkopplet på mig själv redo för en dag på stan och göra vad det nu var vi gjorde.

Om jag hade varit en man så hade jag givetvis slagit näven i bordet och sagt för helvete om du hade sagt till mig när du var klar, klar på riktigt så hade jag i lugn och ro kunnat sitta och göra klart mitt läsande om det livsviktiga saker jag läser om (inte om droger huliganvåld samt suspeka porrsidor) men vi är inte tillsammans längre så då har jag ju inte rätt att läxa upp henne känner jag.

Toffel sa bill Dante sa bull

/D