Saturday, February 03, 2007

svårt att sova? jag? aldrig!

Det börjar bli dags att sova men innan jag somnar så skall jag ta er igenom den lilla röda musikaliska tråden genom mitt liv.

Min första riktiga idol var Uggla. Okej sluta garva nu och shut the fuck upp här. Jag var sju år gammal och jag vet inte hur det kom sig men jag fastnade för honom bara. Den första plattan jag köpte med uggla och som fortfarande finns i hemmet är Godkänd Pirat Live (81) med låten ”jag skiter i” shit vad den låten gled på när jag var sur på mamma och pappa, en platta på den tiden höll ett tag på något skumt sätt så det var inte förrän 3-4 år senare som jag på riktigt började köpa skivor.

Alla i skolan gillade italiens Disco ala maxmix och kizz medans jag köpte på mig Vittring (78) och den ljusnade framtiden är vår (80). Texterna känns än idag grymma och fräscha och yes jag kan sjunga dom utantill fortfarande. Men så släppte Uggla Välkommen till folkhemmet som blev liksom en populär skiva, visst jag köpte den men den var inte alls lika bra. Pluss den faktorn att alla andra i skolan började gå och nynna på IQ och annan skit. Fan hajar ni inte att det var piss, låtar som centrumhets, vittring, varning på stan, det var uggla. För övrigt så var det i låten varning på stan första gången jag hörde tarmen ”biff” som något uggla sa om tjejer. ”jag gick fram till en biff hon var fin som fan hon var fotomodell” sjunger han. Well i vuxen ålder så har jag alltid dragit paralleller mellan tjej = biff = steka = sexa med en tjej. Jag har i många år försökt få ordet stekare att få tillbaka sin gamla inebörd dvs sexa en tjej inte vara en glidare på stureplan. För en 6-7 år sedan så var jag lite full på obaren och såg då uggla sitta nere i resturangen. Jag gick givetvis och la fram mitt resonemang och min teori. Han var inte så sugen på att prata skumt.



Min nästa riktiga idol var Howard Jones. Visst under denna tiden så dök det upp massa andra artiser och så men i min lilla röda tråd så går endast in på dom som jag har mer än 3 skivor med, (synd dead or alive, Indochine, pet shop boys. När Newsongs släpptes 84 så var jag frälst. En kille i overall som spelade synth, fan vad coolt! Denna perioden i mitt liv kan beskrivas som den lite rosa perioden. Rosa vart min älsklingsfärg och jag hade ofta massa snören knutna kring armarna och benen, overall? Ja viss! Jösses. Men Plattan Human Lib var så bra! Sen the 12 inch album enda fram till 85 dream in to action. Efter det så gled Howard och jag isär



Sen vart det ju högstadiet och då var det några coola nior som gick om kring i svart men en skön fuck of attityd. Dom lyssnade på råsynth! Lets have a bit of that och så sa ja hej till Front 242, sigloXX, agrumh, psycho, Skinny puppy osv osv. Vad jag aldrig riktigt fattade var väl att det kanske inte var så vanligt att killar som ser ut som jag diggade råsynth, det var spännande tider jag hade en fjäderbatont i fickan jämnt för att försvara mig mot endera råsynthare som var högervridna eller hårdrockarna som vi alltid bråkade med. Jag såg Psycho på electric cafe, Skinny puppy på Draupner detta var 87. Front såg jag första gången 90 på kåren. Men deras skivor ägde jag med stolthet och dom ligger nu, i brist på kvinna bredvid mig i sängen så ligger jag nu och smeker Geography (1982) No Comment (1984) Back Catalogue (1987) dom värdesattes lika mycket som mina svetsarglasögon som jag köpte av en polare.

Well så blev det 88 och familjen skulle flytta till england närmare bestämt till Richmond North Yorkshire. Jag hade med mig fronts242 – Front byfront med den eminenta låten Headhunter för att lära the english vad synth var.



Jag fann oliver (RIP)en kille med en äkta synthfrilla (Rakad på sidorna) medans jag endast hade synthtofs både back och fram. Men han kände inte till Front242 han lyssnade på joy division och det öppnade upp en ny värld för mig. I samma veva så började jag jobba extra på lördagarna i en affär för att kunna köpa min drömsterio, där fans en liten finning nörd som vare dag hade med sig nya band till mig. Tillsammans så lyckades han och Ollie, utan att känna varandra, förföra mig och sakta men säkert lämna den rätt så banala musikstilen råsynth därhän och jag upptäckte indie musiken! Band som House of love, Pales Saintes, ride, My bloody valentine, inspiral carpets osv osv.

Fan nu börjar jag bli trött och nykter och kom på att allt det jag skriver om har jag ju redan skrivit om på ett forum. Så nu skiter jag i det här och klipper in vad jag skrev då. Sova nuu

House of Love - Shine on. Från 87, House of love blev det första Indie bandet som blev stort och jag tror till och med dom lirade på TOTP
value="transparent">


Sen kom ju band som blev större än house of love, stone roses så klart. Deras platta stone roses från 89 kan nog vara en av dom viktigast plattorna ever! Stone Roeses- She bangs the drums


Ännu ett manchester band. Inspiral carpets, grabbarna med orgeln british knight skor. Som för övrigt hade en roddare vid namn Noel Gallagher. Inspiral Carpets - This is how it feels från 90


Bandet som skapade shoegazing scenen innom indie vågen vars platta isnt anything från 88 håller än! My Bloody Valentine-Feed me with your kiss


Åhh SnubTV och Rapido på tv och satt jag klisstrad framför som grabb radio var det ju john peel sessions somg gällde. Ni förstår varför när dom lirar band som nedan

Återigen en band som låg på Creation Records. Ride- Drive blind från 90


yes all bra music kom från Norra England. Pale Saints från Leeds. Deras första platta Comfort of sär var Indie was all about! The Pale Saints -Time Thief från 90

Men allt var inte brittish, Galaxie 500 kom från US och visade var skåpet skall stå. Är det någon mer som hör coldplay ideras låt Strange från plattan on fire som jag fortfarande lirar minst en gång i månaden. Galaxie 500 - Strange från 89


Eller band som Sonic Youths deras platta Daydream Nation från 88 världsklass! Sonic Youth - Tennage Riot


Men kanske bäst av alla US band. Pixies! Doolittle plattan från 89 hade debaser som öppningsspår. Grymt!Pixies - Debaser 89



Så var allt deppigt? Njet! Happy mondays! Hands upp alla som skulle vilja ha sin egen Baz. När bror startade sitt band så ville jag ju vara med, dock kunde jag inte lira något instrument. Utan jag optade att göra en bez det vill säga dansa på scenen. Ricmonds youth club har ännu ej hämtat sig.
Happy Mondays - Kinky Afro från 90


så var det då dags på fortsättningen på grym indie musik. Jag har ju gått igenom ett gäng gryma band, som var stommen och grunden i indivågen.

I mitten av 90 talet så kom nästa våg med indie eller kanske snarare brittpop. När Creation Records såldes till Sony i slutet av 90 talet så anser jag att indie/britpoppen dog.

Personligen uppskattade jag aldrig pritpop vågen på samma sätt som jag gjorde indie vågen. Jag hade fastnat för triphoppen/Bristol scenen och var inne på den grymma dansscenen som fanns i england. Jag var även torsk på allt som skivbolaget ninja Tunes släppte.

Oasis Live forever Från deras första platta Definitely Maybe från 94. Maken till hyllad platta har sällan skådats och oasis nådde redan här högre än något annat indie band. Uppföljaren blev även den en succe(What's the Story) Morning Glory? är Storbritanniens näst mest sålda album någonsin. 97 så kom bandets Be here now och det var i min värld början på slutet för oasis även om dom fortsatt släppa plattor


Blur vs oasis, north against south, middle clas vs working class. Jag anser att blur aldrig ordentligt fick den uppskattning som dom förtjänade oftas fick dom agera lillebror till oasis.
Deras första platta från 91 var ingen hit, men uppföljaren Modern Life is rubbish från 93 var en hit och kanske starten för brittpop vågen. Blur fortsatte att levera bra plattor parklife från 94, The great escape från 95 samt blur från 97 dom hann väl släppa någon platta till med den var ju så där. Damon Albarn pysslar idag mest med gruppen Gorillaz Blur


I bakvattnet av blur och oasis sucsee så dök massa nya band upp (band som inte fanns innan indiepopvågen) Ett av dom mest tongivande är supergrass som till skillnad från många andra band inte bara blev en one hit wonder utan fortsätter än idag att släppa plattor. deras första platta från 95 i Should Coco. Supergrass - alright


Pulp med den eleganta sångaren Jarvis cooker släppte sin första platta 83 men det var ju först med Differnt class från 95 som den breda massan lärde känna sheffield bandet, plattan är fylld av hits. Deras uppföljare this is hardcore har kanske inte lika många hits men är så bra!
Pulp Common people


radiohead var ju även dom en grupp som fanns långt innan britpop scenen. Bandet grundades redan sent 80 tal och släppte sin första platta pablo honey 93 med megahiten creep. The Bends från 95 blev deras stora genombrott. Ok Computer från 97 gjorde bandet mega stora.-radiohead - street spirit


the verve! bandet som trots sina drogproblem lyckades släppa en platta som inte bra kritkerna gillade men även sålde. wigan bandet han släppa the verve ep, a storm in heaven, a northern soul innan urban hymnes från 97 släpptes och den var ju en dunderhit. the verve - bitter sweet symphony




suede! deras debutplatta från 93 kan vara en av dom bättre debuter någonsinn! Dog man star från 94 äger! sude - animal nitrate



den svenska scenen da? jo den fanns och den växte även in sig i england med band som tex the wannadies som fortfarande finns och så sent som 2002 släppte before and after. dock var det med plattan be a girl som dom blev stora och så även i england. the wannadies - you and me song



Ja det var tider det.

Ahh fan vad jag vart trött plötsligt massa döda länkar som jag fick fila till. Jag är övertygad om att ni alla 2 som kommer läsa detta verkligen kommer uppskatta arbetat jag la ner med tanke på att jag har tvättstugan i morgonbitti kl 12 och jag nog fortfarande är lite lätt yr. Men fuck it! fan fan fan det skulle vara du!



/D

2 comments:

Anonymous said...

kan ett band som släppt fler än 5000 ex verkligen kallas indie?

Dante said...

ja vi äkta skivälskare köper ju alltid minst 10 ex av varje platta. Så i realiteten så är det bara några 100 som känner till bandet. Dvs dom är indie.

/D