Idag är jag stark!

Jag har lyckas tappa bort mina mp3 hörlurar. No big deal tänkte jag i förra veckan nu kommer jag endå börja köra bil igen så fuck my mp3 typ. Men så har det ju gått som det har gått och jag insåg att det nog kommer bli massa en massa tåg i framtiden så igår på lunchen begav jag mig iväg för att shoppa hörlurar.

Chockerande nog så måste er husgud Dante erkänna en spricka i min skinande rustning. Jag har en tendens att köpa det dyraste man har i affärer för att jag då liksom tror att jag köper både stil och klass och kvalité genom att shoppa dyrt. Givetvis är det inte så. Äkta stil och klass är att köpa dom bästa prylarna vilket allt som oftast inte är det dyraste. Brutalt ärlig som alltid är jag, dock skall ni genast lägga undan lukt saltet och fortsätta andas normalt, var lugna var lugna, jag må ha mina små brister men jag är inget ras. Jag är typ mil ifrån att ha vita skinsoffor med en bang & Olofson stereo i mitt Wallpaper inspirerade vardagsrum. Nä jag är givetvis 100 gånger bättre än så.

Hur som hur så stod jag och fingrade på hörlurarna som kostade 845 kr igår men valde den udda strategin att fråga butiksbiträdet om råd varpå han informerade att lurarna för 299 kr var bättre. Jag tog dom och dom är grymt bra! Men jag endock inte komma ifrån känslan att dom var så billiga, jag känner mig galne gunnar snål. Jag får inte ut den där riktiga glädjen av hörlurarna. Med mitt vacklande självförtroende så behöver jag något som glimmer av guld så fokus på mitt yttre överglänser mitt svarta inre.

Låter jag deppig? Jag försöker bara komma in i rätt stämning och förbereda mig för min framtida fängelsevistelse. Jag ber till gud att jag får fängelse, blir det fotboja så hänger jag mig. Ett av mina fysiskt attraktivaste delar på min kropp är mina ben, smala som ett par flickben och dom drar sig massa blickar till sig typ folk som undrar hur kan dom där smala benen stödja den där stora kroppen. Jag vill fortsätta få denna uppmärksamhet genom att ha på mig kortbyxor eller halvtajta jeans. Blir det fotboja så kommer jag hela sommaren springa omkring och svettas i mina långbyxor och till råga på allt så måste dessa långbyxor ha turksvaj och vara så vida vid anklarna att ingen ser min fotboja.
Livet är ett skämt.

Jag kommer och tänka på Ugglas eminenta album Den ljusnande framtid är vår från 1980 och låten Mitt liv.

Jag är helt kulturbefriad,
jag är utan identitet,
jag orkar inte titta bakåt,
jag vågar inte va profet.
Det är jag som ränner gatlopp,
det är jag som är framtidens hopp,
men som det känns i dag,
så kommer nittio aldrig opp.

Jag behöver ingen övervakare,
för att höra mina steg,
jag finner bäst på min egen väg,
om ni lämnar mig i fred.

Det är mitt liv och jag gör vad jag vill,
jag gör precis vad jag vill med mitt liv,
det är mitt liv och jag gör vad jag vill,
jag gör precis vad jag vill med mitt liv

/D

Ps
Ja just det igår så tappade jag bort mitt visakort där jag för stunden har sjukt mycket pengar. Jag tror jag tappade det på krogen och där är ju folk ärliga så jag är inte orolig varpå jag ej har spärrat kortet. Det här kan bli bra.