1 maj

Den här dagen ledigt behövde jag. Tro mig för jag har haft ett par riktigt tuffa dagar.

I tisdags tex när ni go vänner satt med era gosebyxor härligt uppdragna i röven och kelade i soffan samtidigt som ni kollade på någon repris på vänner, ja då tvingades stackars jag gå ut och underhålla kunder. Planen var ju att supa ner dom tidigt så jag kunde lite så där fyllekåt glida hem och herrsurfa i godan ro men icke! Dom vek ner sig en efter en tills det bara vara en kvar, det var chefen hos kunden och egentligen den enda jag inte kunde be dra åt helvete och han ville gå på nattklubb och ja det innebar att även jag ville gå på nattklubb.

Nattklubb tänker ni och känner avensjukan växa i bröstet, för ni tänker på champagne frodiga bröst och bra musik. Ni har dock aldrig varit i malmö en tisdag. Tänk er hur det ser ut i slasken på en sommarstuga på morgonen efter ni har haft en kräftskiva, det ligger lite ciggaretfimpar nån snus en halvnerspolad spya och lite illa tuggade kräftester, säg så här jag hade hellre slickat rent den slasken än att gå på crown en tisdag kväll. Ja då förstår ni hur sunkigt det är.

Vid halv tre lyckades jag smita hem och fick en lång härlig sömn fram tills kl 07.30 då det var dags att gå upp och jobba igen. Nu säger vi det alla i kör ett två tre, DÖDEN!

Valborg blev därmed lugnt för mig, ingen utgång och ej heller en gammal hederlig kalsongfyllas mäktades med utan jag somnade vid pass 24 och sov som en bäbis till kl 05.30 då kroppen tyckte det var dags att vakna. Jag fattar inte varför man vaknar så där när man kan sova ut. Well efter ha gått upp och gubbkissat så lyckades jag efter lite slösurfande somna om igen.

1 maj så låg jag lite demonstrativt kvar i sängen för att visa mitt engagemang. Jag gjorde nästan klart min deklaration genom att sytematiskt gå igenom alla resor och övernattningar förra året. 117 resdagar med 87 övernattningar blev det. Fy fan vad jag reste förra året med tanke på att efter september och butiken drogs igen så reste jag nästan ingenting.

Nu blev detta inlägget så där dagboksliknande intetsägande, nästan som jag var en go happy hästsvansflicka i 11 års åldern när jag då istället är en 35 årig bitter farbror. Dags att säga adjö med andra ord.

/D