Jag har en PT.

Jag har ont i min stackars kropp. Någon spännande sexlek som har spårat ut tror ni kanske. Icke.

Jag har tränat mitt första pass med min PT. Well jag berättade ju hur jag började snacka med denna liraren på puben vi blev rätt fulla tillsammans och innan jag visste vad som riktigt hänt så hade vi bestämt att han skulle bli min PT och få mig i form. Mitt tillstånd kan närmast beskrivas med att jag känner mig som 42 årig trebarnsmamma med hus och man som på fyllan körde en trekant med bosse och kalle från det lokala hockeylaget, kort sagt jag har ångest.

Det positiva med den här PT är ju att han är fotbollsgrabb alltså en kille som förstår läget liksom. Jag hade därför räknat med att han igår skulle dyka upp med en påse piller och att vi sen skulle ta bilen till något lokalt byggargym där vi skulle träna klassisk barhängsträning, dvs bara köra överkropp. Fy fan vad jag har blivit lurad.

Vi började med att power walka. Alltså powerwalka är ett ord jag trodde aldrig skulle komma över mina läppar, vi lever i en underlig värld. Well vi powerwalkade i 40 minuter där han ömsom underhöll mig med sköna våldsskrönor samt om vikten att sköta sin kost. Väl framme på gymmet så körde vi ett hyfsat lätt pass. Trots det så kan jag knappt ta av mig kavajen. Vi skall ju träffas ikväll för att se på boll givetvis så kommer jag förneka allt vad träningsvärk heter och så kommer jag sänka en 6 jäger och säga typ att ”nästa pass så måste vi köra hårdare”

Fan jag kommer dö.

Tro mig go vänner det är svårt att vara så där ocharmigt macho som jag försöker vara.

/D