Myggan och morgonståndet

I lördags när jag stod i duschen och tvagade min manliga kropp så helt plötsligt noterade jag hur en mygga satt på väggen. Myggor och jag har en osund relation, myggor älskar mig och äter mig, jag hatar och dödar myggor. Jag kan vara iförd rymddräkt och folken jag är med kan vara nakna insmorda med socker och honung endå är det mig som myggorna attackerar. Mången nätter har jag legat sömnlös tack vara dessa jävla myggor. Hur som hur när jag så såg denna mygga sitta och flina åt mig på väggen så slet jag tag i duschmunstycket och med ett sprut värdig John Holmes så duschade jag myggan och lika snabbt och lätt som det går att spräcka mödomshinnan på en gymnast så var myggan död.

Bra så kan ni tro. Men jag fick plötsligt ångest. Som en knytnävslag kom liksom tankarna och jag kände mig som en mördare. Jag satt och tänkte att det typ var en pappa mygga som jag dödat han kanske var ute för att leta mat. Hemma satt hela hans familj som liksom alla älskade honom, fast han ibland var lite barsk, och undrade var han tagit vägen. Jag liksom satte in myggan i mänskliga situationer och jag mådde helt ärligt riktigt kasst. Det är lätt att garva åt det hela nu men då var det fan jobbigt. Jag kände mig elak och ond som en mördare. Men så plötsligt dök mitt morgonstånd upp och så fick jag andra saker att tänka på och så det gick det hela över.

Jag har inte tänkt på myggan episoden förrän nu. Hur kom jag att tänka på myggan episoden undrar ni. Jo jag har ej haft morgonstånd ännu vilket så klart fick mig lite orolig varpå jag började tänka. Och nackdelen med att sätta på hjärnan så där helt plötsligt är ju att då börjar man tänka på allehanda ting, såsom tex myggan episoden.

Men nu har jag icke skuldkänslor längre, jag skiter väl i dig din jävla mygga. Det som intresserar mig är vad fan har hänt med mitt morgonstånd. Det känns jävligt bistert det här.


/D