Tuesday, January 03, 2006

skall jag skratta eller gråta?

Så har vi då flyttat. Det var en pärs kan jag lova.

Jag har välsignas med en flickvän som är en tidsoptimist och så klart inte var färdigpackad när min tappra kompanjon S och jag dök upp med svällande biceps för att börja bära och släpa vårt hem från 6 våningen med världens minsta hiss. Eftersom vi endast hade hyrt bilen på 4 timmar så var mina instruktioner till min älskade ”bli färdig nu” eventuellt kan jag ha svurit också.

Så tjejen börjar packa i ett jäkla tempo, ja i ett sånt tempo att någon utsortering av gammalt skräp ej skedde och ej heller någon planering av packning såsom, fyll inte en kartong med endast bly och nästa kartong med endast bomull. Nä har slängdes all skit i en och samma kartong och kartongerna blev tunga. Droppen var när jag öppnade en kartong för att kolla vad det kan vara för innehåll i denna kartong som höll på att knäcka min rygg och vad ser jag? Jo en busstidstabell från 2002, resterande innehåll i kartongen var av samma dignitet. Då blev jag arg.

Eftersom jag hade pressen på att bli klar så hann jag inte bli arg på tjejen på riktigt utan hann bara skrika några väl valda ord och lät henne veta att så fort flytten var kvar så skulle jag skälla på henne på riktigt.

Så kom vi då till flyttstädningen… som ni vet så hatar jag flyttstäda men här kommer tjejen in och levererade hon drog ett lass för två och gjorde det så jäkla fint. Jag kan lova att hyresvärden med tårar i ögonen snyftade fram att han aldrig sätt det så fint städat. Så inte fan kunde jag skälla på tjejen nu heller, jag menar hon slutade ju dagen med flaggan i topp.

Här har vi min tjej i ett nötskal hon är kaos men lyckas alltid balansera vid avgrundens rand och komma helskinnad ur kalaset och allt som oftast fixa biffen coming out smelling of roses. Här sitter jag med krossad rygg och har skuldkänslor för jag skällde på tjejen tidigare på dagen.

Hur fan lyckas hon alltid lura mig så här? Det var ju hon som felade liksom och inte jag. Det var ju jag som i dagarna 5 talat om förutsättningarna för flytten, dom föga unika instruktionerna "var färdigpackad den dagen vi har hyrt lastbil och den dagen vi måste lämna vår lya" hur kan hon ha missat detta faktum?

Skall jag skratta eller gråta? Fuck nows.

Adjö

/D

2 comments:

Anonymous said...

Skratta!
Du vet ju det där ordspråket: Ett skratt förlänger livet! (och käften)
Du kommer troligtvis få ett underbart liv med henne, har jag förstått!

Dante said...

Ett lätt hysteriskt skratt alá Jokern i batman kan jag nog allt prestera ;-)

/D