Friday, August 31, 2007

Tiden går

Åren går och farbror Dante blir bara äldre och äldre. Ett helrör där en skumpa flaska där lite av det vita guldet några fotbollsmatcher och hepp så har några år gått till. Så sitter jag i min gungstol iklädd min engelska rökrock suger lite eftertänksamt på min pipa samtidigt som jag häller upp ett litet glas whisky, en 14 årig Oban för övrigt. Jag noterar åldern 14 år och inser att whiskyn därmed kunde varit lika gammal som Dante jr.

Jag var 20 år gammal låg i lumpen. Min dåvarande flickvän sen två år tillbaka var sen, ni vet så där jävla skit-vi-skall-ha-barn-sen, tid var bokad på sjukan för hon skulle göra gravtest. Tiden var på en onsdag, dvs en dag då jag ej kunde vara hemma utan då skulle vi ut i skogen med lumpen och leka krig.

Tankarna malde under starten av veckan och så när onsdagen kom så var jag lätt stressad, jag hade ingen utbildning inga pengar hur skulle jag kunna ta hand om en liten snoris, jag som skulle åka runt i världen, plugga tjäna massa pengar och vara så där härligt självisk som man bara kan vara när man är kring det 25 och känner snuskigt med pengar. Allt det där såg jag, likt ett par silkestunna trosor rinna genom mina fingrar.

På den här tiden så hade man inga mobiltelefoner så att få besked från dåvarande tjejen var ju omöjligt. Jag insåg att jag ej kunde vänta tills på fredag för besked. Så när vi lekt färdigt krig för dagen så lämnade jag vårt tält, gömde min ak5 i en buske och började gå. Vi var på övning nere i skåne land kring hässleholm så det var dit jag styrde min kosa. Under gångfärden genom den mörka skogen så gick tankarna i kors ena stunden var tankarna på en bääbis lika med döden för att sen bytas ut mot att det skulle vara så rätt. Fuck utbildningar och pengar, ett littet svennigt radhud och ett vanligt svensson kneg vad spelar det för roll när man har en liten familj.

Efter några timmar så var jag framme och lyckades hitta en telefonkiosk. Hon var inte gravid hon hade inte gått till sjukan, bara några timmar efter jag åkt så kom mensen. På vägen hem till mitt lekakrig tält så var jag glad. Jag lyckades övertyga mig själv om att detta var det bästa som har hänt mig, något som jag egentligen fram tills idag tyckt.

Så får man bilder som nedan från lillasyster och så inser jag att mina senaste 14 år har varit rätt menlösa, plastiga och utan syfte. Helgens projekt går till att bygga en tidsmaskin. Som min gamla fänrik brukade skrika åt mig "gör om gör rätt Dante"





Adjö

/D

Ps mitt egentliga syfte med barn och hund är ju att sätta dom i arbete. Inga sova middag och ligga och dra sig som dom gör på ovan bilder. Nä slita hund och barnarbete är termer som kommer gå varma hemma hos Dante

1 comment:

therrorese said...

Hmmm....jag vet inte jag. Barn är underbara och jag hade gärna haft ett par. Men blir det inte så så kan jag inte tycka att mitt liv är meningslöst och plastigt. Mitt liv är ändå mitt och blir vad jag gör det till. Med eller utan barn....Å det behöver inte vra Josefina varje helg...;)