Jag lever än

Jag är inte död. Så nu vet ni det. Däremot så har min hjärna dött och jag är kass. I förra veckan så inledde jag något som jag tänkte kalla dagens trio, ett mailutskick till lite pals. Det lyckades jag hålla igång i 3,4 dagar. Om världen låg risigt till och jag var hjälten som allt hängde på, då hade vi gått under.

En liten snabbresumé på vad som har hänt i veckan.

I torsdags var jag på fotboll. Kvällen började bra eftersom jag glömde min plånbok hemma varpå vi fick hoppa in en taxi och hämta den. Vi tappade öltid och kalaset kostade 250 kr, mange var dock nöjd eftersom han fick prata fotboll och jämställdhet med vår serbiska taxichaufför. Vi begav oss till babar där dom körde 2-1 för varpå vi lyckades bli hyfsat glada och trevliga, en snabbis på rosen sen så skildes vi åt, Mange till sin klack och jag till min. Sen hatade vi varandra i 90 minuter. Efter matchen så drack vi några öl till och kvällen avrundades med en kebabtallrik med ris. Jag var väl inte helt nykter men ej heller aspackad.

Min kropp däremot reagerade nästa dag som jag hade druckit som en mindre arme. Jag vaknade upp kl 0400 på natten och liksom blev åskådare åt mig själv när min fylla övergick till baksmällan från helvetet. Jag led, jag kräktes och svettades sprit. Jag skall inte gå in på för mycket detaljer men jag led på jobbet på fredagen.

I helgen så gjorde jag fuck all, massa jäkla ärende för butiken uträttades thats fucking it. I måndags så drog jag till stockholm och här har jag jobbat tränat och sovit. Imorgon blir det dock en liten utgång. Bling och therroese dyk upp så skålar vi.

Adjö

/D