Sjukhusskräck - eller jag är inte så förtjust i sjukhus

Jag har sjukhusskräck, alltså en riktig jävla jobbig sjukhusskräck. Låt mig först pausa här så jag får tid att försäkra er som råkar läsa detta att jag inte är en whimp. Jag är tuffast och coolast i världen orädd för allt utom just sjukhus (ormar kan kvala sig in på listan också)

Jag har ju varit lite krasslig i några dagar, dock inget som jag på något sätt vill klaga över, att jag ej kan svälja mat eller saliv tycker jag inte är så värst mycket att bråka om. Så med tapper min tar jag mig till jobbet. Dock har jag nu smittat min kära flickvän som har utöver mina symptom även lyckas få ont i örat å det grövsta. Så i morse så var det vårdcentralen. Jag var inte överlycklig över detta.

För att ni skall förstå hur mycket jag hatar sjukhus så skall jag ta två exempel från mitt ack så händelselösa liv.

1. Utspelade sig i en grådassig stad i norra england nämligen Hull, där X tjejen och jag pluggade. Jag var och är rätt allergisk mot katter, självklart har jag ingen medicin, för att få medicin så måste man ju träffa doktor, så mitt recept är att ej träffa några katter. Nu råkade det sig som så att jag umgicks med en katt med konsekvensen att jag fick väldiga andningsproblem. Det kom till en gräns när till och med jag insåg att ett doktorbesök inte var helt fel. För det var ganska läskigt och jobbigt att inte kunna andas. Nåväl vid sjukhuset så kände jag mig bättre så pass bra att jag tyckte det var på sin plats att jogga lite, helt enkelt jogga till baksidan av huset och sätta mig där och sen knalla ut till tjejen (jag hade bett tjejen att vänta i bilen) och säga att allt var biff jag hade fått min medecin och var frisk. Dock insåg väl X-tjejen att jag kanske behövde lite hjälp att ta mig in till sjukhuset så hon lämnade bilen och hittade mig varpå jag blev insläppad i örat. Kändes väl så där värdigt.

2. Utspelade sig för 4-5 år sedan i Stockholm. Min kompanjon och jag skulle gå och se på en annan polare när han lirade i sitt band. Jag åkte hem till fritte med bilen och satt på gatan och väntade på honom. När han kom ut så lyckades han öppna dörren på sig själv så pass att han fick ett ordentligt jack i huvudet (att han har bott i samma hus i år och dar och torde veta att dörren öppnar sig inåt är en annan historia) Sjukhus är jag ju lite skeptisk mot dock blod och sånt berör mig nada, Så på med en gammal tidning som låg i bilen och så sa jag till fritte att sluta gnälla eftersom vi var sena till konserten. Dock blödde det ganska mycket så vid folkungagatan så bestämde vi oss för att stanna och fråga någon förbipasserande om råd om vi inte skulle åka in och sy frittes skalle. Konstigt nog så stannade en lirare som var läkarstudent som ansåg att när jacket är några cm stort så skall man sy. Jaha då var det att dra iväg till sös. Jag släppte av fritte vid akutingången och sa att jag skulle vänta i bilen eftersom jag inte hade några p pengar. Det köpte han inte och ville absolut ha mitt sällskap. Eftersom jag ej till mina vänner brukar fronta med min skepsis mot sjukhus fick jag haka på. Well har ni varit på sös en fredagkväll? Det är grymt läskigt, det luktar död och det är riktigt scary. Nåväl jag intog en cool position i ett av hörnen lutandes mot väggen så försökte jag se så där soft och cool som bara jag kan se ut. Dock lyckades jag föga eftersom jag svimmade och vaknade upp på en säng där en sjuksyster undrade vad för droger jag tagit. När jag fick förklarat min situation så log hon lite. Så där låg och jag och samlade mina krafter tills fritte dök upp med bandage runt skallen, lätt joggande eftersom han inte pallade stå i kön för att betala så tog han en springnota. Vilket gjorde att vi fick löpa på rätt bra, vilket var så där kul med mina bambi ben. Hur som hur så kom vi till patrica där polaren skulle lira med en bra story. Fritte som älskar att prata om sig själv hade missat att undra varför jag låg på en säng när han kom springande och jag såg ingen anledning att upplysa honom. Så kvällens vart frittes och till och med bandet kom i skymundan. Fritte fick ligga på kvällen och har sedan dess försökt öppna dörrar i facet igen, dock utan att lyckas. Han svär att chicks gillar ärr.

Så nu förstå ni att jag inte är så överförtjust i sjukhus, men eftersom jag numera har blitt bättre med sjukhus så hade jag inga problem att haka på tjejen till vårdcentralen. Väl där så insåg jag att stället var boring. Fan alla är så jävla dämpade och det är en hängig stämning. Så när det var dags för sjuksyrran att ta våra symptom så gick ju tjejen först och fick en remiss jag lyckades dock med lite ledande frågeställning övertyga sjuksyrran att jag på inte sätt egentligen var så sjuk och absolut ej behövde någon doktor. Så jag slapp. Tjejen tycker jag är en idiot och hon sa att hon kommer äta sin antibiotika och bli frisk allt medans jag är fortsatt sjuk. När jag väl är frisk så kommer hon smitta mig osv osv.

Skit samma vad som händer sen, nu är jag på jobbet och tycker inte alls jag känner mig så risig! Att hoppa lite käk är ju bara bra liksom, som att banta, eller deffa menar jag. Killar bantar inte vi deffar.

Det kan bli en bra dag det här!

/D