Bitter Sweet Symphony

Well så var helgen över och jag är tillbaka i gruvan. En softish helg var det, vi skulle bege oss upp till gbg för att fira av min kära padre. En 8 rätters avsmakningsmeny på en italienskt place satt som en käftsmäll och precis vad en lönnfett 32 åring behövde.

För en gång skull så flöt allting friktionsfritt och vår avfärd från göteborg gick nästan enligt den plan jag satt upp! Dock upplevde jag något som fick mitt stabila psyke att få sig en smäll.

Fast först skall jag stanna upp och ge tjejen min beröm! Ja beröm för att vi kom iväg i tid! Det är min själ inte varje dag som det händer liksom. När vi träffades så utgick jag ju ifrån att om jag sa tex ”vi måste åka senast kl 10 för att vara framme itid” så förstod hon läget. Dock lärde jag mig den hårda vägen att min kära tjej helt enkelt inte kan klockan.
Kl 09.45 så står hon påklädd och färdig och jag känner då att gött nu är läget under kontroll varpå jag duschar och gör mig i ordning för att prick kl 09.59 stå redo för att lämna lyan. Då la jag märke till att min fullt påkläda flickvän nu var helt avklädd, vilket normalt sätt brukar glädja mig, dock inte nu när en annan sorts resa var planerad. Well jag har nu lärt mig att du inte behöver vara musikalartist för att hinna med 32 klädbyten per dag utan detta är även något som min kära flickvän bemästrar också. Så en till synes klar flickvän ena minuten kan ett ögonblick senare vara en oklar flickvän eftersom outfiten inte kändes perfekt. Men som sagt i helgen så gick det som planerat och endast efter klädbyte två så var hon tillfreds med utstyrseln och vi kunde bege oss iväg.

Men tillbaka till käftsmällen vad hände? Jo normalt sätt brukar jag ju lyssna på mina magiska mixskivor i bilen men eftersom tjejen var med och hon tycker att skinny puppy är bra musik, och tycker 80 tals råsynt är något som jag lyssnade på när jag var 12 och sedan dess har jag utvecklas en del, så brukar kompremisen bli att vi lyssnar på radio så att ingen får lyssna på bra musik utan vi båda plågas. När man lyssnar på radio så har vi ju lärt oss att allehanda skit kan dyka upp, allt från någon tecknad figur som rapar något som får svenne banan i Eslöv att springa iväg till On of och köpa sin första skiva, till någon idol vinnare som får 14 åriga tjejen att bli alldeles till sig. Jag har även lärt mig att få leva med sunkiga covers på bra låtar vilket brukar göra mig förbannad. Va fan hur kan man pajja bra låtar så där? Skäms på er!
Men i lördags så kom smällen droppen som fick bägaren att rinna över. LimpBizkit hade gjort en cover på inte en bra låt utan två bra låtar. Dom hade alltså mixat ihop två låtar och gjort det till en låt. En dubbelcover, Vi kan liksom snacka dubbelondska. Lite som Militantvegan och nynazist samtidigt.

Alltså Limp Bizkit har gjort en cover på The Verves fantastiska låt ” Bitter Sweet Symphony" och som inte det var nog att massakrera den låten så har dom även tagit och förstört Mötley Crue's "Home Sweet Home". Limb Bizkit låt heter Bitter Sweet Home och är för jävla kass rent ut sagt. Och nu jävlar få det vara nog! Jag kommer personligen ställa limp bizkit till svars när den musikaliska revolutionen kommer! Och det är nu dags för er alla att rannsaka er själva, ni är med eller i mot mig här! Så alla ni med absolut mix 179 eller ni som köper era cd i Statoils reaback och sedan i smyg sitter och nynnar på äckliga covers be afraid be very afraid.

/D

P.s jag skall berätta om en hemsk dröm jag hade häromnatten men den är så hemsk att jag inte kan sätta den på pränt ännu. Men så fort jag funnit min inre styrka så skall jag dela med mig av min traumatiska dröm.