Guldfirandet!

Så var 11 års väntan över. Så jävla skönt!

Det var blött och kallt och blåsigt men endå var jag varm i kroppen. SM-GULD!

Efter guldfirandet på ullevi så begav jag mig till Babar för att fira med rusningsdrycker. På Babar väntade en av mina vapendragare som av någon konstig anledning är DIF. Vi hade en mycket trevlig kväll på min ära.

Saker jag tar med mig dock är att det var en tämligen dum ide att för varje ölrunda som jag drog in (och jag drog in alla rundor mesta mästarna betalar) beställa in var sin shot Jäger. Det hela slutade med att min vapendragare blev så pass berusad att han på allt annat en charmigt sätt skulle förklara för alla på krogen att Stefan rehn (ifk guldtränare) hade sin autograf skrivet på babars vägg och då underskrivet med DIF där han en gång i tiden spelade, detta i kombination med utryck som medgångssupportar ledde till att jag fysiskt fick gå in mot guldbröder och förklara att även om min kompis var fylledum så ser jag gärna inte att han får smisk. Det hela slutade med dörrvakten ansåg det som lämpligt att min vapendragare lämnade stället ”för hans egna säkerhet” som den hjälte jag är så tackade jag då nej till fortsatt guldfirande och mer bärs och jäger utan följde min vapendragare hemåt.

Väl på avenyn när jag började lyfta fram att det var dags att åka hem så vart min vän våldsam, han ville ej hem, halvt på skoj halvt på allvar började lägga lowkicks ala karatekid mot eran hjälte Dante. Eftersom min vädjan om att han skulle sluta ej hörsammats så fick jag helt sonika lägga ner min vän på marken och sitta på honom tills han var snäll igen. Där låg han raklång i blötan på avenyn och plötsligt så var min goda vän tillbaka till sitt vanliga jag. En snefylla big time på min ära! Som sagt det vi tar med oss från den här episoden är no more Jäger.

Nu insåg till och med min vapendragare att det var dags att åka hem till sängen dock kunde han ej förklara vilken spårvagn han skulle ta för att åka hem. Jag som ej är familjär med spårvagnsnätet i Göteborg frågade runt vilken vagn jag skulle sätta honom på nöjd med mina svar så satte jag honom på vagnen med instruktioner till min kamrat att ej glömma att gå av hemma. Sen åkte jag hem och somnade med ett guldflin.

På väg till jobbet kl 08.00 så ringer jag min kompanjon för att tacka för en bra kväll och fylle i hans luckor. Han bad om ursäkt för sitt lätta burdusa sätt och fann samtidigt glädje i att kunna förklara för sig själv varför han hade lite skrapsår. När jag berättade om att jag satt honom på 10 spårvagn vart han tyst. 10 går åt helt fel håll mot var han bor och eftersom han ej själv minns hur han kom hem så har vi fortsatt ett mysterium kvar att lösa. Min pengar är på att det dyker upp en duktig taxiräkning på hans korträkning snart.

Hur som hur en bra dag en bra kväll.

Mesta mästarna ifk är inte bara best historiskt utan nu även i nutid.

Dante är en lycklig man!

/D