Jag erkänner mig besegrad.

Jag skall lätta mitt hjärta för er kära blogläsare.

Förra veckan hände något som jag borde ha delat med mig av, jag insåg att det var något som alla ni 3 person som följer min blogg hade funnit som intressant. Men jag valde att mörka, jag valde att skriva om något helt annat. Jag vet att ni avgudar Dante, den bilden vill jag ej rasera för er, därav min tystnad. Men nu no more! Jag skall vara ärlig och icke dölja något för någon.

Förra fredagen såg gick jag som den duktiga idiot jag är till gymmet. Jag stod vid kassan för att dra mitt kort när tjejen frågade om jag var medveten om att boxpasset var på 75 minuter och det var ett rätt jobbigt pass. Jag som absolut inte hade tänkt att gå på något box pass utan träna muskler vart genast förnärmad. Va fan menar det lilla livet? Skulle eran hjälte Dante inte klara av ett boxpass på 75 minuter? Jag som gått i thaiboxing, jag som kunnat gå i spagat och har en fruktad höger slägga. Fattar hon inte jag skulle pissa på den där klassen. Så kom så även instruktören fram och sa typ klart du skall haka på så vi får se hur tuff du är. Okej handsken var kastad jag träde in i boxlokalen.

Efter att instruktören hälsat oss välkomna speciellt då vi nya, så tittade han på mig, så körde vi igång. Dom första 4 minuterna under uppvärmningen gick bra, vi kan banne mig sträcka oss så långt att dom gick mycket bra. Sen började det gå utför. Jag upptäckte att min koordinationsförmåga hade valt att tillsammans med kompisarna kondition, vighet och vältränad kropp lämna stackars Dante för x antal år sedan. Passet blev en pers. 75 minuter av slag och sparkar . Jag var fan halvt döende. Till slut så kom tränaresnubben fram och sa att jag kunde ta och vila lite extra om jag behövde. Med fragda kring munnen och med halv medvetslös blick så sa jag nej jag orkar. Jag överlevde passet men det var knappt. Det var längesedan jag var så utmattad, och det var längesedan jag vart så förnedrad och kände mig så gammal och usless mina sparkar och slag som kunde flytta på mindre hus innan var som små fjäderslag. Iofs dom första 10 minuterna så slog jag hårt och bra, så pass att den personen jag var i par med blev utbytt mot tränaren eftersom han vägde rätt lite och fick ont. Sen efter 10 minuter var slagen så svaga att tränaren cirkulerade och jag fick köra passet med en 24 årig tjej som vägde ungefär som mitt högra ben. Förnedringen var total iofs så var tjejen grymt duktig och hade ett jäkla klipp i sina slag men det kändes trots allt lätt förnedrande.

Nåväl när jag kom hem på fredagkvällen var jag hängig jag kände mig verkligen slut som artist. Jag insåg att min självförnekelse måste upphöra här och nu. Jag är en 34 årig fetgubbe som är rätt orklös punkt. That is the bottomline.

Jag har lyckas förtränga detta genom att jag tränar hyffsat ofta och är rätt stark. Men barhängsgymma, dvs träna armar och bröst vad är det bevis för? Ingenting. Att jag vinner mer än förlorar i squash badminton och tennis, vad är det värt? Nothing, inte så länge jag möte gubbkollegor som Mange och Sampath.

Nu har det gått en vecka och idag skall jag gå till passet igen. Jag skall gå dit med huvudet högt och säga jag är en fet gammal gubbe men jag har inte givit upp än ge mig handskarna och kör skiten ur mig.

För er arkeolog intresserade som alltid undrat hur det såg ut när dom gamla ståtliga dinosaurierna dog ut, kom till Sats malmö idag kl 18.00. Då kommer ni få se en halvt döende Dante som kämpar för att återvinna sin värdighet. Kanske lyckas jag, kanske likt dom gamla dinosaurierna så lägger jag mig ner och dör ut och låter andra ta över, låter evolutionen ha sin gilla gång.

Önska mig lycka till.

/D

Ps så vackert och så symbolist att detta insiktsfulla inlägg blev det 400 inlägg jag gör på denna blogg.