Premiär turen avklarad

Idag var jag och hämtade min fina röda racer som varit hos doktorn och fått lite service samt att jag satt ditt tyngre växlar. Världens bästa födelsedags som jag fick av tjejen för tre år sedan. Den är så cool!

Eftersom vädret vart bra så gick jag hem och satte på mig den förnedrande utstyrseln, hjälm och cykelbyxor handskar, men tyvärr det är ett måste om man skall cykla långt har jag upptäckt. Jag tog även fram mitt vattenrycksäck med slang så jag kan dricka när jag cyklar. Dock så hade jag varit lite slarvig och inte tömt vattnet från förra året. Jag noterade att det var lite grönt och mögligt i slangen så för att undvika magförgiftning så sket jag i vattenväskan utan tog istället med mig två små vattenflaskor. Jag var redo!

Jag tänkte pallra mig ner mot Hällviken och siktade på en runda kring 50 km. Premiärturen förra året som ni kan läsa om här den gick inte bra, jag körde lite längre och jag krampade ihop total. Sista milen var en plåga jag rullade fram jag vart helt trasig. Så i år så bestämde jag mig att ta en korta runda och som sagt sikta på 50 km. Mogna och vuxna Dante!

Det var tufft redan från första tramptaget idag det blåste som fan och det var rätt i facet jag fick typ slita hund för att ens komma fram, riktigt segt. Men klockan tickade på och milen snurrade och till slut var jag framme i Hällviken och vände tillbaka mot malmö. Och oj vad det gick med vinden i ryggen, från att ha legat och kämpat i typ 20 km i timmen så låg jag nu och körde i 37-39 km i timmen, jag flög fram. Jag var superman, jag var He-Man jag var odödlig oslagbar och så där manligt bäst som bara Dante kan vara, en magisk känsla!

Men så plötsligt så började det hugga till i magen, jag fick enorma magsmärtor det bubblade i magen det kokade i magen och jag kände att fan jag håller på att trasa sönder jag måste stanna jag måste bajsa. Magen var helt of. Panik! Jag är i Skåne, landskapet som typ är platt med noll träd, noll buskar nothing att skylla sin smäckra manskropp. Jag höll på att få panik jag höll verkligen på att skita på mig så jag fick stanna längst landsvägen och ta några steg ut i åkern och dra ner cykelbyxorna och typ do my stuf. Det var inte särskilt superman eller He-Man aktigt, det var ovärdigt det var smutsigt och jag ville bara dö. Jag har nog aldrig känt mig så liten och misslyckad. Alltså jag är snubben som typ inte fixar att gå på toaletten när jag är bortrest eller på jobbet. Jag är nog lite pryd av mig. Och där satt jag på huk och typ kräktes från baken min. Fy fan.

Men det hela var över lika snabbt som det startade och jag insåg att jag hade slarvat med vattnet i och med jag bara hade druckit upp en flaska. Så det var bara att hälla i sig andra flaskan rakt upp och ner och försöka få tillbaka lite vätskeballans. Sen var det upp på cykeln och med raska tramptag ta mig hem. Efter 2 timmar och 17 minuter så var jag hemma, det blev 53,1 km med den ynkliga snitthastigheten 24.1 km/H dock så var jag lite ursäktad eftersom det var så kraftigt vind, det är tufft att cykla själv då.

Väl hemma så drack jag mer och tog en lång dusch och kände mig nästan som Dante igen. Lite rast vila hemma sen drog jag iväg och storhandlade och har precis gjort köttfärssås på 2kg blandfärs, jag tog även och gjorde en ungsplåt med Chivapchichi . Maten skall frysa in så jag har semesterkäk och slipper pyssla med det under semester.

Nu ligger jag i soffan och ömsom är nöjd och glad för att första rundan är avklarad samtidigt som jag skäms som en hund över mitt lilla sitta på huk äventyr. Jag tackar min lyckliga stjärna att ingen bil kom när Dante satt på huk och led.

Till nästa års premiär tur så lär jag mig följande, 50 km är en okej startrunda dock så skall man dricka en massa vatten. Man gör tydligen av med ca 1-2 liter vätska/timme och den vätskan skall ju ersättas. Så vattenryggsäcken måste fixas till inför nästa runda.

Adjö

/D

Läs mer om vatten här

” Under normala omständigheter kan kroppen försvara sig mot obalanser i vätske- och elektrolytbalansen. Dock kan en person råka ut för sådant som cellmembranen, njurarna och törstinstinkten inte kan kompensera för. Kräkningsanfall, diarré, kraftig svettning, solsting och liknande situationer kan innebära kraftiga förluster av vätska och elektrolyter. Många människor tar vatten och salt för givet och ignorerar dem, men en hastig förlust av vätska och elektrolyter kan vara livsfarligt.

Vid svår uttorkning efter t.ex. diarré eller hård ansträngning i varmt klimat bör därför förlorade salter ersättas. En bra återhämtningsdryck är ett glas vatten (kokas innan) med två teskedar socker och en nypa salt. Efter det kan man sakta börja dricka och äta igen.”