borta bra men hemma bäst

Ja så vad jag då äntligen hemma. Tro mig go vänner det tar på krafterna att festa hela nätterna och sen sitta i seminarium hela dagarna. Jag måste dock tillstå att detta var den mäktigaste kick of jag varit på. Allt var till minsta detalj planerat och dom hade örnkoll på allt.

En sak som var skönt, det var att komma iväg en stund. Jag är ju så jävla eftertraktad här hemma i sverige. Ryktet om min 78 cm stora svarta fasta och det under den presterar har ju så klart spritt sig så vart jag än går här hemma så hänger tjejerna efter mig. Jobbigt att jag aldrig får vara ifred. Men i Prag så torde jag ju få vara ifred tänkte jag. Icke. Tjejerna i prag var på mig på samma sätt som här hemma. Kan det var som så att det kanske inte bara är min stora svarta fasa som drar till sig dom små liven? Kan det vara mitt perfekta yttra och oerhörda karisma som spelar in här också? Tror det.

Ta till exempel Molin Rouge middagen som vi spisade på ett soft slott där satt vi hela företaget och åt god mat drack goda drycker och såg på när danserskorna härjade på scen. Dom var tämligen vackra och viga på min ära. Mot slutet av showen så slet sig en av tjejerna från dom andra och hoppade av scen och gled med graciösa steg fram mot mig. Det måste varit svårt för henne dansa så där länge samtidigt som hon sätt och trånat efter mig hela showen. Jag tyckte givetvis det var jobbigt med detta klängande fruntimmer men hon såg så lycklig så jag lät det hela bero. Det kan tyckas orättvist att hon inte valde att klänga på någon av mina 250+ manliga kollegor istället men men sånt är livet, inte alltid rättvist.

En av mina kollegor fångade det hela på film.



/D