jag lever

Nu ligger jag här på mitt hotelrum i Paris och tänker på döden och på förra veckan.

I förra veckan så rekryterade jag Martin för att bistå med mig med att slänga ett skåp. I verkligheten så var det ett gäng saker vi slängde och ett gäng saker som vi tog med oss till nya lägenheten. Men Martin brukar gilla överaskningar så jag var inte så detaljrik i min beskrivning av vad vi skulle flytta. Martin såg så där glad ut när han insåg att det var en del att bära dock blev han lite gladare när han fick vara med att slå sönder det stora tunga skåpet som tjejen köpte för x antal år sedan och som jag burit upp och ner i diverse lägenheter innan hon nu kommit fram till att det inte riktigt passar in längre.

Vi slet som djur med allt bärande, jag hade bara hyrt bilen i 4 timmar, drog jag över det så skulle det kosta skjortan vilket jag inte var så sugen på. Efter mycket om och men så var vi så äntligen klara vi hade 10 minuter till godo så jag unnade mig en klunk vatten. Jag skulle givetvis insätt att unna mig är något jag icke skall göra för jag fick med en gång ont i bröstet som fan och sen så svimmade jag. Vaknar upp någon halveskund senare av att Martin står och rycker i mig han kommer med kuddar så jag skall vila men icke vi måste ju lämna bilen. Ont i bröstet och svårt att andas är småsaker. Herregud inte kan ju jag får hjärtattack heller jag är trots allt 35 år överviktig och jobbar 60-70 timmar i veckan. Knappas målgruppen för hjärtattack.

Hur som hur så lyckades jag lämna av Martin hemma hos sig och sen lämna bilen på statoil på tid och allt! Trots att det kändes som jag hade en stor vikt som tyngde i bröstet. När jag lämnat bilen och skulle vandra hem så ringde jag tjejen för lite sympati. Icke hon konstaterade att jag druckigt vattnet för snabbt, no biggie sträck på dig och sluta gnäll var dom värmande orden jag fick i mitt öra.

Men jag tror nog hon vart lite orolig för mig endå. För hon kom inte hem på kvällen utan gick ut och drack öl säkert för att dränka sin oro över mitt vacklande tillstånd. När hon väl kom hem så skickade hon ut mig på bambiskakiga ben för att rasta hunden fast det brukar vara hennes favoritsyselsättning. Hon fullkomligt älskar dom sena nattpromenaden med hund gärna när det regnar. Men eftersom hon tyckte så synd om mig så fick jag ta promenaden. Hon är såååå snäll!!

Well jag dog inte och det onda i bröstet är nu borta så hon hade ju rätt i allafall den där tjejen det var inget farligt.

Sen på lördagen kom Magnus ner från Götet och det blev 2 trevliga dager med plenty of öl fotboll och allmänt roligt!

En bra helg måste jag säga!

/D